Härliga härliga vårsol, du är återigen hemskt välkommen!
Efter 3 timmars föreläsning om svensk filmcensur och lite annat smått & gott (?) köpte jag och min norska vän vårens första glass och satte oss i solen med avsikten att ta oss genom kurslitteraturen.
Meeen det lät ju rätt tråkigt, glass + kurslitt. = osant?
Därför kom samtalet istället att handla om pretto-människor och om vårt lilla men naggande goda hat mot folk som anstränger sig till döds för att vara kulturella och
svåra à la Bergman.
Därefter gled vi in på filmer och musik som man "ska ha" sett eller hört. Ofta enligt just dessa prettomänniskors tycke.
Det framkom då att bland mina skäms-filmer hittar vi Apocalypse Now, Star Wars-filmerna, Breakfast club, det mesta av David Lynch, Stanley Kubrick, och Woody Allen... Listan på filmer jag inte har sett är hur lång som helst. I musik var det nog mest Patti Smith som jag ofta känner att det låter så där coolt att slänga fram i samtal med nya bekantskaper
"joråsatte, nu ska jag dra hem o sätta igång lite Patti Smith på min LP som jag hittade i min pappas gamla pojkrum under ett hemmagjort lapptäcke. - Vad jag har runt halsen? Jo serru det är en sjal jag ärvt av min gammelgammelfarmor och på den har jag fäst en berlock som min pojkväns mormors faster bar natten hon överlevde Titanics förlisning"
Japp. Så där kan det låta om man är kulturpretto. Fast lite drygare.
Kul var det dock när jag insåg att jag visst har hört Patti Smith, det är tydligen hon som gjort Because the night, senare cov'rad av Kim Wilde, Cascada och ungefär tusen till. Youtuba den, ni känner garanterat igen den!
Nä, nu ska jag se Bo Widerbergs "Mannen på taket", vi ska inte ens gå in på hur många svenska regissörer och filmer som finns med på min borde-se-lista. Men nu kan jag iaf stryka herr Widerberg från listan, tills vidare..