Marilyn-Music!

Yippee-ki-yay, M-F!

Soundtracket till My week with Marilyn finns nu att tillgå på Spotify, klicka bara på länken här nedan, alternativt sök på titeln så kommer det upp. Länk --> Marilyn

"Colins heartbreak", "Colin and Marilyn", Marilyns theme" och "Remembering Marilyn". Fantastiskt.

Ni vet hur man kan bli lite förälskad i filmer, oftast är det väl i känslan som filmen har gett en. Sådär så att man går och tänker på scenerna i filmen, på musiken, på skeendet på vita duken. Sådär så att man minns filmen som lite, lite bättre än vad den kanske egentligen var, så att man bygger upp förväntingarna inför andra visningen i huvudet.
Eller så var filmen kanske så fantastiskt välgjord, att den inte gick att ta in riktigt i en trång salong med popcornsgrävande grannar, utan var tvungen att bearbetas lite på avstånd innan den satte sig ordentligt.

Så är My week with Marilyn lite för mig. Den är inte den fullkomliga swept-away-kärleken. Men den får mig i alla fall att ställa mig på tårna och vänta på att bli kysst.

(Vill du veta vad jag mer tyckte om filmen, kolla ett par inlägg ner)

Oscars!

Nu är nomineringarna inför Oscarsgalan äntligen ute!

På den här länken hittar ni hela listan.

Några av de största, roligaste och viktigaste priserna är givetvis bästa manliga skådespelare, bästa kvinnliga skådespelerska och bästa film. Här är de nominerade till dessa priser.

Måste säga att jag personligen gärna hade sett Drive, Another Earth och Sucker Punch finnas med någonstans i kategorihavet. Suckerpunch hade jag inte väntat mig, och Another Earth anses säkert vara alltför mycket av en independent-rulle. 

Men Drive då? Drive, filmen som hyllas av både kultursnobben och testosteronsnubben?

Jag hade så himla gärna velat vara med under de där nomineringsmötena för att förstå hur de väljer. Undrar om det är hätska diskussioner och nära till slagsmål hela tiden..Hoppas.

Fast. Vad är väl en Oscarsjurys dag jämfört med min morgondag, då jag först ska besöka nordens enda "sexhotell" Venusgården och sedan få besök av ingen mindre än Lars Vilks. 

Wouldn't trade it for the world. (Eller jo okej om jag fått en oscars-statyett så..)

Golden Globe

Golden Globe gick av stapeln igår. Prisutdelningen på filmgalan, där juryn består av Hollywood Foreign Press Association, brukar ge en fingervisning åt hur det kommer att gå på Oscarsgalan nästa månad.

I kategorin drama gick bästa film till the Descendants, bästa manliga huvudroll till  George Clooney i the Descendants, bästa kvinnliga huvudroll till Meryl Streep för the Iron Lady.
I komedi/musikal-kategorin fick The Artist bästa film, Jean Dujardin vann för bästa manliga huvudroll för The Artist och Michelle Williams bästa kvinnliga för My week with Marilyn. Trodde inte att den var varken en komedi eller musikal..menmen.

Har inte hunnit se någon av ovanstående filmer, men känner spontant att jag inte kommer tycka att the Descendants förtjänade sina priser. Av trailern att döma är det en helt vanlig dramakomedi.
Jag som går i första ledet i kriget mot "den fiiina kulturen" borde kanske bli glad över att en film som säkert kan uppskattas av "den stora massan" vinner finfina priser. Och det gör jag på ett sätt också, men det får inte bli på bekostnad av annat, som att man prisar en film fylld med klyschor och slätstrukenhet.

Nej usch. Jag har ju inte ens sett den stackars filmen. Den är kanske wunderbar. Se trailern och tyck själva!

Galans alla vinnare hittar ni här.

Plummer vann!

Ja, Plummer fick faktiskt priset för bästa manliga biroll för filmen Beginners på galan igår.
Bästa kvinnliga biroll fick Octavia Spencer för sin roll i the Help (svenska titel Niceville)

Priserna för bästa film och bästa regi fick The Artist, manliga huvudroll fick Clooney (the Descendants) och kvinnliga huvudroll fick Viola Davis (the Help).
Bridesmaids fick bästa komedi och Drive fick bästa action.

Bästa musik gick till the Artist, och bästa foto fick Tree of Life och War Horse dela på.

Nu har jag visserligen inte sett the Artist, men får jag bestämma så vill jag att Drive ska vinna bästa musik i åtminstone en av kommande prisutdelningar. Eller Sucker Punch, en film som jag inte hittar på någon nomineringslista. Den är säkert varken tillräckligt fin eller ful för att platsa i finrummen, men när jag ser Spielbergs trailer till War Horse ser jag inte heller något nyskapande eller speciellt, och inte heller i trailern till the Descendants som är nominerad i alla möjliga kategorier i alla möjliga tävlingar.

2012, året då jag röstas in i Academy Awards- juryn, yes?

Plummer för nybörjare

Plummer i Sound of Music

Om några timmar rullas en filmröd matta ut i Amerikatt, den första av många kommande.
Ikväll är det nämligen Critics' Choice Awards, som inleder filmgalornas intensiva tid. En period som kommer avslutas söndagen den 26 februari med den legendariska Oscarsgalan.

Några av filmerna som återkommer på flera nomineringslistor och i många kategorier är The Artists, the Descendants, Drive, Midnatt i Paris, Hugo Cabret, Niceville, Moneyball, My week with Marilyn och Bridesmaids.

En annan film som står med är Beginners, där Sound of Music-skådisen Christopher Plummers biroll har gett honom en nominering.

Men när jag småmumlandes går genom listorna, och halvhögt läser "Christopher Plummer for Beginners" skenar min hjärna iväg och jag ser framför mig en hel drös icke musikalfrälsta nissar som spänns fast i stolar à la A Clockwork Orange, och tvingas bevittna Plummers legendariska mimande skönsång* som straff/introduktion.

Någon som fattar min koppling eller borde jag gå och lägga mig innan jag hinner tänka en tanke till?

+

Plummer i The girl with the dragon tattoo

+

    *Låten Edelweiss hävdas det dock att han sjöng alldeles själv. 

=

Plummer for Beginners

W.H Auden

Kom nyss hem och såg att klassikern "Fyra bröllop och en begravning" hade börjat klockan tre på tv4. Slog direkt på teven i alldeles perfekt tid för att hinna se begravningsscenen, där en dikt av poeten W.H Auden läses upp av skådisen John Hannah. Jag har älskat scenen och dikten sen jag såg och hörde den för första gången för över 10 år sedan.

Går filmen på teve måste jag alltid se denna scen.

Den är ungefär två timmar in i filmen, men ni behöver inte leta så länge. Ni får den serverad här.

"Funeral Blues" heter dikten. Tycker den med enkla vardagliga ord beskriver väldigt träffande det man känner när en älskad dör. Allt är för jävligt, helt enkelt,

Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead

Scribbling on the sky the message He Is Dead,

Put crêpe bows round the white necks of the public

    doves,

Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,

My working week and my Sunday rest,

My noon, my midnight, my talk, my song;

I thought that love would last for ever: I was wrong.

The stars are not wanted now: put out every one;

Pack up the moon and dismantle the sun;

Pour away the ocean and sweep up the wood.

For nothing now can ever come to any good.

FFF

Idag startar Fantastisk Film Festival här i Lund (och lite i Malmö). Fram tills nästa lördag kan man passa på och se lite film som man kanske inte annars får chans att se. Har bara snabbt läst genom programmet men vill se nästan varje film jag läser om. I år verkar det vara det vara ett skräck-tema som kopplar samman de flesta filmerna.

Här är länken till hemsidan, och här är länken till årets program.

Fastnade bland annat för filmen Another Earth. Först tänkte jag att den påminde om Lars von Triers "Melancholia", i avseendet att bägge handlar om hur en planet plötsligt dyker upp nära jorden. Men efter att ha sett trailern känns Another Earth som en film som vill vara mer bräcklig skönhet än komplexa familjerelationer, som von Trier ofta verkar vara ute efter i sina filmer.

Variety uppmärksammar svensk film

Kolla här, den amerikanska nöjestidningen Variety skriver om lilla Sveriges filmbransch.
Så kul :) http://www.variety.com/article/VR1118042634?categoryid=13&cs=1&cmpid=RSS%7CNews%7CLatestNews&utm_source=twitterfeed&utm_medium=twitter

Vad skriver de då (för er som inte orkar använda pekfingret till att klicka på länken), jo de skriver att SFI tillkännagett nya produktionstöd idag.

Sex långfilmer får dela på 26 miljoner kronor, bland dessa finns en uppföljare till Snabba Cash (Snabba Cash 2), baserad på boken Aldrig fucka upp av Jens Lapidus. Även filmen Hamilton från 1998 får under nästa år en uppföljare, I nationens intresse, där M. Persbrandt axlar rollen som Hamilton.

Variety beskriver Hamilton som "the Swedish equivalent of James Bond". Har funderat ett tag nu men kan inte bestämma mig för om det är en komplimang eller inte. Jag tror nog ändå att jag väljer att tro på det positiva, och hoppas att den där trenden med att göra om svenska böckers filmatiseringar till Hollywood blockbusters var en företeelse som inte följer med in i 2012. Det får räcka med Låt den rätta komma in, Män som hatar kvinnor-trilogin och Snabba Cash.