uppsats del 13

En intressant sak i det politiska sammanhanget är frågan varför Simba får vara så lycklig i djungeln med Timon och Pumba? Här lever de ju utanför lagarna och reglerna från Pride Rock, och ger inte alls tillbaka. I ett klipp i filmen byts bilden ut från det miserabla hungriga Pride Rock under Scars styre, till Simba, Timon och Pumba som ligger mätta och belåtna i gräset. Är man lycklig och fri när det inte finns någon som styr över en? Detta stämmer till viss del in med den amerikanska drömmen om frihet och att klara sig själv, men tron på att alla måste bidra till samhället speglas inte. Egentligen får den frågan väl sitt svar när Simba till slut tar ett vuxet beslut och återvänder till Pride Rock. Att leva efter Hakuna Matata fungerar inte i längden, alla måste ta sitt ansvar. Ändå så ser jag Simbas tid i djungeln som den mest bekymmerslösa och harmoniska tid i filmen.

Ett annat centralt inslag som återkommer i många av Disneys senaste tecknade filmer är hyllandet av djupt antidemokratiska sociala relationer. Naturens värld och djurens rike erbjuder ett medel för att presentera och legitimera kastväsende, kungamakt och strukturell ojämlikhet som en del av den naturliga ordningen¹.

I the Lion King utmålas Scar som en demonisk diktator, men egentligen är Mufasa och Simbas kunglighet och ledarskap långt ifrån ett demokratiskt styre. Det märkliga är att inga djur verkar ha några invändningar mot att lejonen får styra över riket. Giroux går ännu längre när han skriver att budskapet som Disney ger barn är att samhällsproblem som till exempel folkmordet på indianer är en funktion av naturens lagar².

1Giroux, Henry A. ”Att animera de unga – barnkulturens disneyfiering”, Persson, Magnus (Red) Populärkulturen och skolan. (Lund: Studentlitteratur, 2000) s. 124

2Giroux, Henry A. ”Att animera de unga – barnkulturens disneyfiering”, Persson, Magnus (Red) Populärkulturen och skolan. (Lund: Studentlitteratur, 2000) s. 124

uppsats del 12

3.5 Övriga politiska åsikter

Som jag tidigare nämnt blir kommunismen sammankopplad med ondska i filmen. Walt Disney själv avskydde kommunismen, om deras parti sa han ”I feel that they really ought to be smoked out and shown up for what they are, so that all of the good, free causes in this country, all the liberalism that really are American, can go out without the taint of communism”. Förutom på senare tid med Barack Obamas reformer inom till exempel sjukvården så har USA haft den här traditionella liberala synen på amerikanen som en fri man, och en regering som inte lägger sig i hans liv. Denna högerpolitik tycker jag är närvarande filmen. Alla ska leva var för sig och ta hand om sig själv, men samtidigt så ska man vara en del i ”the circle of life” och bidra till ekosystemet/samhället. När Mufasa berättar om hur landet och livet fungerar uppmanar han Simba att respektera alla varelser, och säger att alla hör ihop i den stora livscirkeln. Det är ett tal om jämlikhet och alla varelser lika värde. Uppenbarligen gäller detta alla varelser förutom hyenorna. "Outwardly the film has a love of African rhythms and language and yearns for a united world, everyone but hyenas united. But the core is justa bit ugly and scary. The Pride Lands has, in effect, its own Proposition 187. While its borders are not impermeable, the hyenas are prevented from any role but that of scavenger.¹” Hyenornas utanförskap blir en tydlig politisk ståndpunkt för USAs invandringspolitik.

1Internetadress: http://web.gccaz.edu/~kschwalm/lionking.html (hämtad 10-08-201)

uppsats del 11

Samma månskära finns även i bild när Scar senare går uppför Pride Rock och utser sig själv till kung. Här vill Scar, den onda, att hyenorna (afroamerikaner/hispanics) och lejonen (de vita amerikanerna) ska gå ihopa. Ackompanjerad av ylande och en starkt obehaglig musik, säger Scar med mörk och dramatisk röst ”Yet out of the ashes of this tragedy we shall rise. To greet the dawning of a new era. In wich lion and hyena come together. In a great and glorious future! “ Islam/Sovjet har tagit över USA, och lite längre bort får vi se Rafiki, symbolen för religion och prästskapet, som bekymrat skakar på huvudet åt föreningen mellan de olika raserna. Denna tanke om att inte blanda raser genomsyrar hela filmen, även om det aldrig uttrycks explicit. Det filmen säger är att visst kan man ha vänner som ser olika ut, till exempel Timon och Pumba, men till syvende och sist ska man återvända till sin egen ras för att fortplanta sig och leva. Både i början och i slutet av filmen ser vi en mängd olika arter, och alla kommer de gående ras-vis. Elefanterna med elefanterna och myrorna med myrorna.

uppsats del 10

I Disneys historia har de onda karaktärerena alltid varit osympatiska. Deras liv är inte porträtterade på ett sätt så att publiken kan identifiera sig med dem, utan de representerar allt som filmens hjälte är emot. För att skilja Scar från resten av lejonen har han fått en smalare, spetsigare kropp och ansikte, hans päls är betydligt mörkare och manen är svart. Han har alltså själv blivit en sån man inte vill ha i landet, en mörkhyad. Med det här utseendet får Scar sedan representera allt som USA fruktar och föraktar. I sångnumret Be Prepared är en analys av Scar som allra enklast. Kulisserna är kala, mörka klippor, och grön rök ligger som en dimma över allting. Där är hundratals hyenor som Scar talar till. Han själv sitter högt ovanför på en klippa och håller ett brandtal, där han lovar hyenorna att med honom som ledare ska de aldrig behöva gå hungriga igen! Han övertalar dem att begå onda handlingar för få honom till makten. Detta kraftfulla tal påminner mycket om Adolf Hitlers uppeldade tal. Mycket går att säga om Hitler men att han behärskade retoriken är en sak som är sann, och scenen i the Lion King påminner både till utseende och innehåll om Hitler och hans väg till makten. När Scar sedan börjar sjunga marcherar hyenorna nedanför honom i perfekta formationer med ansiktet vänt mot sin ledare, ett sätt som påminner mycket om totalitära staters arméuppvisningar. Det påminner även om Leni Riefenstahls film Viljans Triumf¹, en nazistisk propagandafilm, och därmed blir kopplingen till Scar och Hitler/diktarorer ännu starkare. I denna scen är månen, i form av en månskära, framträdande i flera bilder. Men det är en så pass stiliserad månskära, att man som vuxen inte kan undgå att se liknelsen till dels månen i den sovjetiska flaggan, men även den muslimska månskäran. Därmed kopplar filmen samman ondska och Hitler med både Sovjetisk kommunism och islam, två av USAs största fiender och anledningar till konflikter och krig.

1 Triumph des Willens. Riefenstahl, Leni. (Leni Riefenstahl-Produktion, 1935)

uppsats del 9

The racism in these films is defined by both the presence of negative stereotypes and the absence of complex representations of African Americans and other people of color. Whiteness is simultaneously universalized through the privileged representation of dominant middle-class social relations, values, and linguistic practices¹

Detta citat stämmer väl in på the Lion King, där afroamerikaner dels framställs negativt och blir platta karaktärer, samtidigt som det afrikanska folket har raderats ut helt från sitt eget land.

Filmens huvudroll och blivande hjälte är Simba, och både han, Mufasa och Sarabi talar amerikansk engelska. Simba och Mufasa ser dessutom ut som riktiga helylle-amerikaner, ljusa, bredaxlade, muskulösa, runda former och med en tjock man.² Där görs kopplingen direkt att godhet är amerikanskt, och därmed kommer alla goda gärningar som någon med denna dialekt utför i filmen att kopplas till USA.

Tidigt i filmen tar Mufasa med sig Simba ut en morgon, och förklarar noggrant för sin son, och för biopubliken, hur viktigt det är med länders gränser, och att alla följer reglerna kring dessa. I the Lion King innebär detta att the Pride Lands, där lejonen bor, kan vara ett så rikt och lyckligt land eftersom hyenorna inte får komma in, de får stanna utanför dit solens strålar inte når. Om the Pride Lands är en allegori för USA, vem är då dessa ovälkomna hyenor som försöker ta sig in? Jo en har en afro-amerikansk slangdialekt som tillhör underklassen, (Whoopi Goldbergs röst), den andra har en tydlig hispanic-dialekt (Cheech Marin röst) och den tredje är så korkad att han bara flinar. De har en ”jargong som påminner om hur unga svarta och latinos i städerna pratar”³. Symboliken blir tydlig, det är fattiga afro-amerikaner och flyktingar från Sydamerika som inte är välkomna i USA. Men det finns en som vill hjälpa dem in i landet, och det är Scar. Trots att han är bror till Mufasa har han en brittisk överklassdialekt, som passar väl in med hans konstlade och dramatiska uttryck och rörelser, och som även distansierar hans ondska från USA.

1 Giroux, Henry A. The mouse that roared. (Lanham: Rowman & Littlefield. 1999) s. 111

2Se bilaga 1

3Giroux, Henry A. ”Att animera de unga – barnkulturens disneyfiering”, Persson, Magnus (Red) Populärkulturen och skolan. (Lund: Studentlitteratur, 2000) s. 123

Uppsats del 8

3.4 Den dolda rasismen

I the Lion King får flera olika etniciteter en smäll av det stora landet i väst, USA. Med etnicitet menas identifikation med och känsla av tillhörighet till en etnisk grupp¹. Etnicitet är inget fastlåst, utan vi bär på flera olika. Vi använder de ibland när vi söker gemenskap och ibland när vi vill distansiera oss. ”Etnicitet konstrueras med hjälp av material som språk, religion, kultur utseende släktskap och regionalitet.²”

the Lion King var Disneys första långfilm som skulle utspela sig i Afrika. Att ta med denna koloniserade kontinent i Disneyfamiljen kunde ha varit positivt, men Disney väljer att framställa Afrika som en världsdel helt styrd av vilda djur. I hela filmen förekommer inte ett enda spår av mänsklig närvaro, varken en tidigare eller en kommande sådan. Ingen civilisation finns i sikte. Disney har tidigare gjort många filmer med djur i huvudrollerna, som Aristocats³ (1970), Lady and the Tramp (1955) eller A Bugs Life (1998) , men de utspelar sig alltid i ett civiliserat samhälle med mänsklig närvaro. Det av Amerika illa behandlade afrikanska folket får alltså inte den upprättelse man kan tycka hade varit på sin plats, utan i Disneys regi så fortsätter Afrika att representera ett hem för vildar, precis som under slavhandelns mörka historia och människosyn.

Förnekandet av afrikaners existens och därmed afrikansk kultur märks redan i första scenen, när musiken visserligen har afrikanska influenser, men det är traditionella västerländska instrument som hörs. Varför lät man Elton John skriva ledmotivet, varför inte ta någon med kunskap och en koppling till afrikansk musikkultur?

1Internetadress: Ne.se (hämtad 2011-08-15)

2Vi och dom och alla dom andra, Hägerström, Jeanette. Citerad i föreläsning Genus 1 av Nilsson, Maria. Kursmaterial till ”Disney Studies” 2011-08-05

3Aristocats. Wolfgang Reitherman. (Walt Disney Productions. 1970)

Uppsats del 7

Det är 17 år sedan the Lion King kom ut, och homosexualitet är idag mer accepterat än var det var då, speciellt i västvärlden. Dock så är det så att ser man till den vita, amerikanska kärnfamiljen, som jag analyserar min text efter, så finns där inte plats för något annat än heterosexualitet som är en förutsättning för naturlig fortplantning. Ett tecken på att Scar i sitt homosexuella tillstånd inte är fertil ser vi i naturen efter att han har tagit över Pride Rock, med Scar som regent är allting grått, dött och djuren har flytt därifrån. Filmens ideologi i frågan om homosexualitet uttrycks även i Scars slutgiltiga nederlag. Både hjälten Simba men även Scars allierade hyenor vill se honom död, han passar inte in någonstans och blir aldrig ”vi” utan är ständigt utanför. Simba som ny konung visar i slutet upp sin och Nalas nyfödda unge, och har därmed återetablerat den heterosexuella normen och återställt universums ordning, vilket omgivningarna förstärker. Naturen blomstrar upp igen, och alla andra djur återvänder till Pride Rock, en rätt märklig förändring med tanke på vilken liten påverkan lejon har på naturens ekosystem. Som jag nämnde i början av detta stycke så går företaget Disney mot att bli allt mer gay-vänligt, om än med små och alldeles för långsamma steg. En intressant fråga är dock av vilken anledning detta görs, då Disney själva har erkänt att vita medelklass bögar är en lukrativ marknad. Det är viktigt att komma ihåg att företagets utveckling avslöjar mer om Disney affärsverksamhet än dess påstådda "gay agenda"¹.

1 Giroux, Henry A. The mouse that roared. (Lanham: Rowman & Littlefield. 1999) s. 206

Uppsats del 6

Det finns ett starkt, om än implicit, homofobiskt budskap i the Lion King, gestaltat i Scar. Scar har flera karaktärsegenskaper som ofta förknippas med homosexuella män, och ibland dragqueens. Scar är till exempel det enda lejonet med ögonskugga, han har ett betydligt smalare huvud än sina släktingar, han plutar med läpparna, har långa naglar/klor, är överdrivet teatralisk, och han talar med en dramatiskt röst ifråga om både ordval, röstläge, men även hans dialekt, som är brittisk engelska och inte amerikansk engelska som hans bror Mufasa. Rosina Lippi-Green konstaterar att Disneys filmer deltar i den"sociolingvistiska konstruktionen" av social dominans och underlägsenhet, i vilka karaktärer som använder vanlig amerikansk engelska tenderar att förknippas med "starkt positiva handlingar och motivation" och även får uppleva de mest skilda livsval¹. Scar är även det enda lejonet med svart hår, som han ofta kastar med på ett ”typiskt kvinnligt” vis. I sitt stora sångnummer Be prepared får han verkligen utlopp för sin dramatiska ådra, när han trippar runt på tå, knycker med nacken och höjer på ögonbrynen. Att en man får göra dessa saker hade varit positivt, om det inte varit för att denna mannen även representerar ondskan. Som jag kommer ta upp senare i min analys förknippas Scar med allt som anses hota det amerikanska samhället som islam, kommunism, diktatur och ondska, och att då även låta honom representera en homosexuell man är att förknippa detta med ondska och negativa egenskaper.

1 Giroux, Henry A. The mouse that roared. (Lanham: Rowman & Littlefield. 1999) s. 102

Uppsats del 5

Förklaring till inlägg här http://kk-markt.blogspot.com/2011/09/vg.html


3.3 Homosexualitet som hot

I The Mouse that Roared står det att Disneys traditionella image är ”the image of conservative, white American family values - values in which the heterosexual patriarchal family unit becomes normalized, wrapped in the patriotic and nostalgic aura of a bygone era of small-town Midwestern Protestant ideals.¹” Ändå var The Southern Baptist Convention i USA inte nöjda, när de 1997 inledde en åtta år lång bojkott av Disney. Anledning var att Disney stöttade immoraliska ideologier som homosexualitet, bland annat för att de sponsrade en inofficiell ”Gay Day” på sina nöjesparker och för att de gav sina homosexuella anställdas partner sjukvårdsförsäkring.² Detta anser jag vara ett sunt tecken på Disneys utveckling, om en grupp homofobiska människor manas till bojkott av något. Tyvärr så är tecknen på det motsatta desto fler. Bland annat avbröt man en dokusåpa där ett homosexuellt par fanns bland de tävlande, paret själva sa att de medverkade i serien ”to show tens of millions of prime-time viewers that a real gay family might, over the course of six episodes, charm a neighborhood whose residents overwhelmingly identified themselves as white, Christian, and Republican.”³ Just den typ av människor som jag menar hyllas i the Lion King. En del menar att faktumet att dokusåpan ställdes in just före premiären av Disneys första Narniafilm inte var en slump. Southern Baptist Convention, som nyligen avslutat sin Disneybojkott, var väntade att utgöra en stor del av publiken till filmen, och att samtidigt visa ett homosexuellt par i en dokusåpa menades vara dåligt för marknadsföringen av filmen.⁴ Även flera Disneyfilmer uppvisar ett homofobiskt samhälle.

1Giroux, Henry A. The mouse that roared. (Lanham: Rowman & Littlefield. 1999) s. 205 f

2Giroux, Henry A. The mouse that roared. (Lanham: Rowman & Littlefield. 1999) s. 205

3 Giroux, Henry A. The mouse that roared. (Lanham: Rowman & Littlefield. 1999) s, 46

4 Giroux, Henry A. The mouse that roared. (Lanham: Rowman & Littlefield. 1999) s. 46

uppsats del 4

Förklaring till inlägg här http://kk-markt.blogspot.com/2011/09/vg.html


Även om kärlekshistorian mellan Nala och Simba inte upptar en stor plats i filmen, tycker jag ändå att detta stämmer väldigt bra in på just kollaget av bilder från deras möte i djungeln, mötet som slutar med att de blivit kära i varandra. Även i resten av filmen är det just så som citatet beskriver här ovan, att det är männen som driver handlingen framåt, och kvinnorna fyller funktionen som utsmycknad. Det swahiliska namnet Simba betyder Lejon medan Nala betyder gåva, ett namnval som stödjer min teorin om Nalas funktion i filmens handling.

En aspekt av filmen där filmskaparna har gjort ett medvetet val till att framställa männen som mer handlingskraftiga är att de bortsett ifrån verklighetens roller i lejonens värld, där det är honorna som står för all jakt. I the Lion King är det Mufasa som får visa Simba hur man jagar, medan vi ser Sarabi och de andra ligga på klipporna och lata sig. I slutet får vi dock en hint om att Scar har tvingat dem till att jaga. Vi ser att honorna är många, och vi vet att de har förmågan att jaga, då har jag svårt att förstå varför de inte utmanar Scar tidigare, utan bara finner sig i att låta honom och hyenorna göra dem till sina slavar. Det är inte förrän Simba, en ensam lejonhane, dyker upp som de plötsligt får kraft och mod att slåss. Genom en sådan handling ger filmen de kvinnliga karaktärerna en svaghet och ett starkt beroende av en man som säger till dem vad som ska göras.

Maria Nikolajeva har i Barnbokens byggklossar gjort en uppställning där attribut typiska för könsroller i barnböcker ställs mot varandra¹. Under män/pojkar står det bland annat starka, våldsamma, tävlande, skyddande, aktiva, och rationella. Under kvinnor/flickor står på motsatta rader vackra, aggressionshämmande, självuppoffrande, omsorgsfulla, beroende, och passiva. Dessa traditionella och fördomsfulla egenskaper tycker jag stämmer väl in på the Lion King, och det farliga är inte bara att sådant sätter likhetstecken mellan kön/utseende och roller, utan att det även lämnar ett outplånligt intryck i barns medvetande².

1Nikolajeva, Maria. Barnbokens byggklossar (Lund: Studentlitteratur, 1998), s. 65

2 Giroux, Henry A. The mouse that roared. (Lanham: Rowman & Littlefield. 1999) s. 102

Uppsats del 3

Förklaring till inlägg här http://kk-markt.blogspot.com/2011/09/vg.html


3.2 Männens värld

En undersökning från 2007 har visat att äldre kvinnor i Disneys tecknade filmer ofta porträtteras negativt, medan äldre män ofta får aktoritära roller, som t.ex. präst eller härskare av något slag¹. Några äldre kvinnor finns inte i the Lion King, men angående de manliga karaktärerna stämmer detta bra. The Lion King är männens film, som konungen Mufasa, den blivande konungen Simba, den tillfällige konungen (tillika skurken) Scar, de humoristiska Timon och Pumba, den andliga babianen Rafiki, den smarta Zazu... Listan på manliga karaktärer i filmen kan göras lång, men när man ska skriva upp de kvinnliga karaktärer man minns blir listan betydligt kortare. Vi har Nala och Simbas mor Sarabi, och vi kan anta att hyenan Shenzi är en hona. 

I From Mouse to Mermaid skriver de att bilden som unga män kan få av Disney är att när allt i världen är som det ska, så är både kvinnor och natur redo att tjäna dem (männen). Kvinnor symboliserar en tämjd och civiliserad närvaro, medan naturen är en resurspool att hämta lastdjur ur.² Detta är en världsbild som stämmer bra in på the Lion King. Simba har två kvinnor i sitt liv, den ena är hans mor Sarabi, hon tvättar Simba och oroar sig över vart han ska gå någonstans. Hon är kärleksfull och vi ser henne alltid nära Pride Rock, jag menar att hon har de typiska attributen av en hemmafru, en företeelse som redan 1994 var förlegad och omodern. 

Henry A. Giroux skriver ”Med hänsyn till Disneys besatthet av familjevärden, särskilt familjen som en konsumtionsenhet, är det märkligt att det inte finns några starka mödrar eller fäder i filmerna”³. I the Lion King har vi från början visserligen en stark fader i Mufasa, men genom sin död försvinner han ändå ut ur handlingen. 

Den andra kvinnan i Simbas liv är Nala, hans barndomsvän som senare blir hans fru. Till skillnad från andra unga kvinnor i Disneys tecknade historia som Snövit, Ariel och Jasmine undgår Nala att tecknas efter ett stereotypiskt skönhetsideal, eftersom hon är ett lejon. Nala får vara med på Simbas äventyr och hon är både modig och de ser ut att leka på samma vilkor. Men när de jagas av hyenorna är det ändå till sist Nala som måste räddas av Simba. Senare i filmen träffas Nala och Simba som vuxna och de blir förälskade direkt, och Nala blir där utsatt för det som Laura Mulvey kallar för ”the gaze”. Med ”The gaze” menar Mulvey den manliga blicken som tydliggör kvinnans objektiviserade situation i filmen. Mannen äger situationen och styr var vi ska titta och hur detta ska ske. I en värld styrd av sexuell obalans har lustupplevelser förknippade med blicken uppdelats i aktiva/manliga och passiva/kvinnliga.⁴ Mannen styr narrativet medan kvinnan smyckar narrativet.

For it is the male hero of the film who drives the narrative. Women, on the other hand, are associated with spectacle, for it is as spectacle that they are looked at, while at the same time the (male) spectator's activity of looking will not interfere with the flow of the narrative.⁵

Uppsats del 2

Förklaring till inlägg här http://kk-markt.blogspot.com/2011/09/vg.html


3. Analys av the Lion King

3.1 En kristen värdegrund

Vad de västerländska värderingarna bygger på i grund och botten är kristendomens värderingar. Filmen börjar med en av de starkaste kristna symbolerna, dopet. Svenska kyrkan skriver själva på sin hemsida att ”Genom hela kyrkans historia har dopet varit den synliga bekräftelsen på varje människas självklara samhörighet med Gud.¹” Här i filmens första scen får vi se hur hela riket samlas för att bevittna hur Simba går med i den kristna gemenskapen. Babianen Rafiki, som symboliserar det spirituella i filmen, är här den döpande prästen som tar vatten på barnets huvud, innan han håller upp honom mot himlen. När han gör så öppnas en lucka i molnen och solens strålar faller gudalikt ner på de bägge. När Mufasa senare i filmen förklarar för Simba att alla ska vi en gång dö, berättar han även var han ska söka tröst. ”Look at the stars. The great kings of the past look down on us from those stars. So whenever you feel alone, just remember that those kings will always be there to guide you. And so will I.” Att vända sig till himlen och be om hjälp låter som en kristen allegori för mig. Även långt senare i filmen, när Simba precis fått höra att Scar har tagit över Pride Rock och riket, vandrar han under stjärnorna. Han ropar till himlen ”You said you always be there for me!”. Rafiki dyker upp som en andlig ledare, och får Simba att se på sin egen spegelbild, att se Mufasa inom sig. Sedan uppenbarar Mufasa sig i molnen, han talar med solen bakom sig så att han får en lysande gloria och säger ”You have forgotten me, you have forgotten who you are and so forgotten me.” Simba uttrycker förvirring om vem han är. Mufasa svarar ”You are my son, and the one true king. Remember who you are.” Simba och Mufasa som en allegori för Jesus och Gud är i denna scenen mycket enkel att se.

Precis som den börjar så slutar filmen även med kristna symboler. Efter slaget mot Scar kommer regnet, och en syndaflod renar världen ifrån ondska, när den släcker elden och spolar bort gamla skelettdelar. Simba bestiger i slowmotion Pride Rock till pampig musik, molnen skingras och han kan ana stjärnorna där bakom när Mufasas röst hörs; ”Remember”. Simba sträcker på sig och ryter ett högt vrål, som besvaras av alla lejonhonor under honom. Ordningen är återställd. Filmens sista scen är väldigt lik den allra första. Rikets djur är åter samlade kring Pride Rock och det är nu dags för Simbas och Nalas barn att döpas av Rafiki. Cirkeln är sluten.

1Internetadress: http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=653682 (hämtad 2011-08-12)

Uppsats del 1

Förklaring till inlägg här http://kk-markt.blogspot.com/2011/09/vg.html



1. Inledning

Jag ska göra en diskursanalys av the Lion King (sv: Lejonkungen) från 1994, regisserad av Roger Allers och Rob Minkoff. Simon Lindgren skriver att diskursanalys handlar om att visa på de mönster som gör att vi får en känsla av vad som är rätt eller fel¹, och förklarar vidare att det ”går ut på att blottlägga de kopplingar mellan texter och andra element i det socala livet²”. Vad jag vill undersöka och blottlägga är filmens underliggande ideologi som jag menar är en hyllning till den vita kärnfamiljen, och därmed en negativ framställning av det som hotar denna, t.ex. homosexualitet och andra etniciteter.

1.1 Syfte

Disneys tecknade filmer har en lång historia av kontroverser, ofta handlar det om rasistiska budskap, till exempel i Song of the South (1946) eller Djungelboken (1967)³. Vi har även parodiserandet av judar i Three little Pigs (1933), eller den mörkhyade kentauren Sunflower som får putsa hovarna på de vita kentaurerna i Fantasia (1940). The Lion King är inget undantag ifrån förlegade ideologier, den är tvärtom full av den. Jag har hittat en slags gemensam nämnare för filmens ideologier, som enkelt uttrycks i hyllandet av den vita kärnfamiljen, och det är även titeln på mitt paper. Jag kommer i min uppsats undersöka filmens implicita budskap som jag menar är rasistiskt, homofobiskt och patriarkaliskt, och se med vilka metoder filmen förmedlar dessa.
1Lindgren, Simon. Populärkultur. (Malmö: Liber. 2009) s. 109

2Lindgren, Simon. Populärkultur. (Malmö: Liber. 2009) s. 125

3 Giroux, Henry A. ”Att animera de unga – barnkulturens disneyfiering”, Persson, Magnus (Red) Populärkulturen och skolan. (Lund: Studentlitteratur, 2000) s. 121

2. Kort presentation

The Lion King handlar om Simba och hans utveckling från barn till vuxen. Han är son till konungen Mufasa och Sarabi, och ska därmed själv en gång bli kung. Men hans elaka farbror Scar dödar Mufasa och tvingar Simba på flykt, för att själv kunna regera över riket, the Pride Land, tillsammans med de elaka hyenorna. Under tiden lever Simba med de nya vännerna Timon och Pumba ute i djungeln, tills verkligheten en dag kommer ikapp honom och han tvingas ta ett vuxet beslut. Han lämnar sitt ungdomsliv i djungel och återvänder för att besegra Scar och återta tronen. Berättelsen följer på ett sätt det klassiska grundmönster som Maria Nikolajeva skriver om; "hem - uppbrott hemifrån - äventyr - hemkomst", även om betydelsen här blir nästan det motsatta. Simba tvingas bort från sitt trygga hem, och lever ett fridfullt liv när han är borta, för att sedan åter tvingas bryta upp från det lugna för att ge sig in i en kamp/äventyr. Slutligen är han tillbaka där hemma igen.¹

1Nikolajeva, Maria. Barnbokens byggklossar (Lund: Studentlitteratur, 1998), s. 37

VG!

..fick jag faktiskt på bägge mina distans-sommarkurser!

Eftersom jag är väldigt nöjd med framförallt uppsatsen jag skrev till Disney-kursen (jepp, fuck jantelagen) tänkte jag dela med mig av den här på bloggen.

Mest för att det är sånt som jag själv ofta googlar runt på men hittar alldeles för sällan. Med "sånt" menar jag texter och analyser om filmer och dylikt, som är skrivna på ett enkelt, lättillgängligt och förhoppningsvis lite underhållande språk.

I uppsatsen tar jag upp element i Disney-klassikern som jag menar är en hyllning till den vita kärnfamiljen.
Jag påpekar bland annat kristna symboler (Mufasa = gud och Simba= Jesus etc), rasismen (alla utom hyenorna får komma in i Pride Lands = afroamerikaner och hispanics är inte välkomna i USA)

 Mest stolt är jag nog ändå över stycket där jag visar hur filmen buntar ihop islam, kommunism, homosexualitet och ren ondska...
Mmhm

Scar är det enda lejonet som trippar på tå..

Feminin? Vem? Jag?

Fortsättning följer...