Sitter och skriver en utkast på en intervju - skolarbete - som tyvärr känns himla tråkig. Måste komma på någon grymt spännande vinkel till imorgon så jag kan skriva vidare utan att själv börja gäspa..

Eftersom jag i princip alltid vill ha ljud runt mig har jag på min favvis-Luhrmanns's Romeo + Juliet i ett fönster som gömmer sig bakom Open Office. Här är mina fyra favoritscener från filmen, plus en låt! 

Om ni har lyckats undvika Shakespeare så: Spoilervarning!!

En av filmvärldens bästa kärlekscener. Musiken. Kamerasnurrandet. Blickarna. Hissen. 

Ja, jag var kär mycket kär i Leo's Romeo.

Älskar musiken, O Verona. Filmens introscen

Här kunde väl filmen ha fått sluta..fast, då hade den ju inte blivit lika bra.

Quindon Tarver sjunger "Everybody's free" helt fantastiskt.

Hittade inget kort klipp här, men detta långa klipp rymmer å andra sidan hela två dramatiska och tragiska dödsfall.

Och här hittade jag uppenbarligen inget klipp alls, men låten är för grym för att lämnas ute. Cover på Prince's When Doves Cry, återigen av Quindon Tarver.

Tjock katt?

När jag kom hem från jobbet var den här sidan uppe på datorn

Vår katt är lite sådär rund, kraftig benstomme ni vet. Vi har tyckt att det är en del av hans charm, men det är inte så värst charmigt om han skulle försvinna från oss ett par år för tidigt på grund av sin vikt. 

Peter läste råden här på sidan, man ska kunna se sin katts midja och som lätt kunna känna revbenen på sin katt "Måste du trycka för att känna dom är katten överviktig."

Peters kommentar när han kände över Musse var "Musse har nog inga revbenen..." Ja..just det.

Diet-tips, någon??

Who are you calling fat???

Jag? Tjock??!

Vadå, ser ni inte min midja??

Okej då..lite tjock kanske..

Tjock men söööt..

"chapter one, sweetheart, are you and me"

Min filmsmak har inte alltid varit lika superb och finsmakande som den är idag.

Ehm..ja..

I alla fall! Som yngre tyckte jag att allt som var tragiskt var wonderful. 

Filmer där någon oskyldig dog, toppen! 

Filmer där någon mobbades, hit me!

Filmer där - gud förbjude - det var ett djur eller en gammal människa som råkade illa ut, omg!

Ni kan tänka er mängden tårar som sprutade ur mig när jag såg Titanic på bio, det gamla paret i sängen, mamman som läser en saga för sina barn. Herregud alltså, jag dog nästan och biodejten (första ever) fick springa iväg under filmen och hämta papper. (Det blev ingen romans där nä..)

Okej texten ovan tjänar som inledning och som ursäkt för vad jag nu ska säga.

Under några år (typ 1997-99) när någon frågade mig vilken som var min favoritfilm svarade jag stensäkert Farliga Sinnen.

För er som inte vet är det den här filmen

Dangerous Minds

Därmed var väl min favvislåt också rätt given.

Coolio - Gangstas Paradise was the shit!

Jag var ännu inte helt hemma på engelska språket, men jag skrev ner så gott jag kunde vad de tuffa killarna sa i låten, ibland fick man chansa lite, Typ refrängen

"Tell me why are we so blind to see, chapter one, sweetheart, are you and me" 

(OBS exempel hämtat ur den pinsamma verkligheten)

Idag tycker jag inte längre att filmen är ett mästerverk. Jag tycker Emilio är en idiot och dessutom ful. Meeen skulle filmen gå en kväll på teve så gud förbjude att jag missar den, samma sak med låten, kommer den på radion höjer jag lite sådär diskret och mimar loss.

Därför..

(nu kommer vi till inläggets poäng, varför tar det alltid så lång tid att komma hit? Just det, för att jag skriver lika mycket, snabbt och brett som jag pratar)

... blir jag förtvivlad när låten nu har börjat dyka upp på radion allt oftare igen. 

Men det är bara en jäkla stöld! 

Någon har förstört låten. Nu vill jag ju lägga upp den här så att ni kan gråta med mig, men jag hittar inte den! Jag har ingen aning vem som gjort den, allt jag vet är att introt låter väldigt likt orginalet, sen händer något tokigt.

Om någon vet vad jag pratar om så länka!

Varje gång den kommer så höjer jag ju och gör mig redo att lägga första linen, och så kommer där någon annan töntig röst ur högtalarna och jag fastnar i min tuffa pose med ena armar utslängd...

Därefter stänger jag av så jag har aldrig hört hela låten.

Coolio, var är du?! 

The Dancing Boys of Afghanistan

Hamnade i en vidrig dokumentär. The Dancing Boys of Afghanistan. En dokumentär om 

fenomenet Bacha Bazi, unga pojkar som köps av rika äckliga män, som sen får dansa i 

kvinnokläder på fester och som utnyttjas som sexslavar. Tyvärr går den på DR1 och jag är verkligen ingen hit på danska, men som tur var finns den även här på youtube. 

Detta är del 1 av 4.

       

Har jag missat något, för sist jag kollade så "fanns det inga homosexuella muslimer" enligt talibanerna?

Nähä ok, så ingen homosexuell, men pedofil då, det funkar eller?

Att våldta en ung pojke är så fel det bara kan bli, men att det dessutom görs öppet av rika, framstående män i ett land där i princip allt är förbjudet. Jag får det inte att gå ihop?

Om jag förstår danskan rätt berättar de nu att en av pojkarna misstänks ha mördats.

Måste fortsätta titta..

Eslöv (andra ord överflödiga)

Det finns två bra saker med Eslöv. 

Den ena är vida känd. och det är givetvis allas våran älskling Johan Glans.

 Om ni inte håller med mig så är det okej.

Då är ni tråkiga och jag får mer Johan för mig själv.

Men helt ärligt, alla kissar väl på sig lite grann av det här? Eller?

Okej, till min huvudpoäng med det här inlägget. 

Av olika anledningar hamnade jag och mitt fikasällskap Malle igår i Eslöv. 

Där hittade vi den här pärlan

Röstånga Mölla Café

Här erbjuds dagligen en soppbuffé, igår var det broccolisoppa, fisksoppa och någon kycklingsoppa och jag gissar på att de har samma upplägg av vegetarisk, fisk och köttigt varje dag. Till detta fick man ta nygräddat surdegsbröd och olika pålägg, och efteråt var det kaffe/te, juice, fruktsallad och vispgrädde som ingick. 55 kronor.

 FEMTIOFEM KRONOR! Sa jag att det var buffe? All you can eat?

Eslöv må vara tråkigt, men även billigt!

Interiören påminde lite om en blandning mellan Villa Villerkulla och en fritidsgård, positivt menat! 

Där var fullt när vi kom runt 12.30, och folk kom och gick hela tiden.

Efter det här lilla tipset återvänder jag till min analys av Nangijala som Skorpans själv-terapeutiska dröm för att våga möta döden.

Jag hade en roligare i Eslöv igår måste jag säga..

/Sara, boende i Sveriges tråkigaste lägenhet (för tillfället)

Smartass

Jag insåg nyss den dubbla betydelsen i uttrycket/sloganen 

"en svensk tiger"

Gud alltså.

Jag blir bara smartare och smartare för var dag som går. Vart ska detta sluta?

Å andra sidan var jag på Sli(e)tage i Malmö i lördags. Kanske inte bevis på den allra högsta intelligensen, så en bit har jag nog kvar att gå innan jag är på Einsteins nivå.. Till mitt försvar har jag aldrig varit där förut! Om vi bortser från personalfesten i våras, men då var det å andra sidan bara vi på hela stället så det var mer som en hemmafest...

Såg klart Insidious igår. Den var ju inte alls så hemskt som folk säger. Eller så särskilt bra för den delen, ganska fånig faktiskt. Jag slumrade till då och då, och skrattade lite när jag vaknade till och såg varelser som den här nedan till exempel.

Detta var ett av filmens otäckaste ögonblick. Men come on. Titta på honom, en clown som supit till det och lekt med sminklådan lite? (han i bakgrunden alltså) 

Nä, läs en bok istället. Till exempel Den siste tempelriddaren (The last templar), så kan vi diskutera religion sen. Både intelligent och underhållande.

Ingen rädder för vargen äääär... (för jag gick o la mig)

Näe, det blev inte så mycket skräckfilm för mig igår. Efter att jag hade tänt lampor och sett till att balkongdörren var stängd satte vi igång Insidious. Jag ansträngde mig sen mitt bästa för att förstöra spänningen, genom att prata om ointressanta saker, försöka komma på knep att hålla för både öron och halva synfältet samtidigt, och leka arga leken med katten. Det gick så där, så efter ungefär 40 minuter gick jag och la mig. 

Inget betyg där alltså.

Nu ska jag till västra hamnen och sola. Linnea säger att där har tjejerna silikon, badar med smycken och är sminkade. Det låter jobbigt. 

Typ så här jobbigt:

Jag kände mig tvingad att borsta håret.

Drog till med ett par öronhänge också. Får se hur länge de sitter i. 

Jag ska ju stå på händer och leka delfin och sånt!

Sucker Punch

Har just sett klart Sucker Punch. 

Satan! vilken cool film. I sin genre får den en 4,5 av 6.

Emily Browning är det snyggaste, och sexigaste, på filmduken på länge. I mansväg finns där inte mycket att kommentera. En äcklig fångvaktare/hallick bara, inget att hämta.

Men Browning får verkligen spela hjälten, och slåss med sina tjejer i snygga fightingscener mot både det ena och det andra.

ja tyvärr får de inte ha så mycket på sig..

"You have all the weapons you need,

now fight"

Filmen är regisserad av Zack Snyder, mannen bakom 300 och Watchmen, och det märks verkligen. Sucker Punch är lika stiliserad och cool, och mer våldsfyllda, överdrivna actionscener, vilket är ett plus för sin genre.

"If you don't stand for something

you'll fall for anything"

Filmens handling tänker jag inte berätta särskilt mycket om, det är nog roligare att upptäcka själva. Men det börjar med att Browning felaktigt spärras in på ett smutsigt mentalsjukhus där hon ska lobotomeras om 5 dagar. Sen är det symbolik symbolik symbolik som gäller. Ni kommer fatta dont you worry.. :)

Oh, and one more thing
nu ska jag se Insidious
Önska mig lycka till

Både arg och hungrig..

Idag har jag lunchat hos Peters mormor. Äntligen skulle jag få smaka på Peters älsklingsrätt (efter hamburgare). Vilken rätt är då detta? Jo det är vispad grädde med cocktailbär...

Tja..vad ska man säga om det? Been there done that never again, kanske?

Eftersom det nya temat för den här bloggen verkar vara att gråta och vara jävligt förbannad på livets orättvisor så slänger jag upp en sådan här bild 

Bilden väldigt olovligt stulet från den här bloggen. http://elinafridell.blogg.se/

En djurtransport körde vi förbi utanför Genarp, som såg ut precis som bilden ovanför.

Hur länge kan vi fortsätta tortera vissa djurarter, och hur länge kan människor blunda för det?

Jag blundade inte. Istället glodde jag som en dåre och sen grät jag i en kvart. Av ilska och hat mot er som snart ska äta av dessa fina djur. 

Japp idag är jag arg.

Känner du dig träffad så läs gärna vidare här hur din middag har levt http://www.djurensratt.se/transporter

Nu ska jag se Sucker Punch. Verkar passande en dag som denna.

Vems fel var det igen?

Jag har suttit framför datorn så min nacke blivit stel
I köket har vi vävtapet fast jag vill ha panel
En gång så åt jag gröt och misstog curry för kanel
Och det var inget slarv, nej det var bögarnas fel! 

Alltså jag skrattar så att det rinner en liten tår av det här. Är det normalt? 

Det som gör det så roligt är ju att det faktiskt finns sådana här människor. 

Det är visserligen också det mest tragiska. 

Jag ser framför mig att Grotesco-gängets utgått ifrån något crazy uber-kristet väckelsemötet i den hetaste delen av amerikanska södern. Där de står med solfjädrar och svettas, talar i tungor och fördömer halva jordklotet till helvetet för alla möjliga sorters synder.

Typ så här.

Liv som Liv?

Dagarna efter den tjugoandre juli hade jag på NRKs livesändning över nätet hela dagarna. Jag har gråtit över bilderna ifrån Utøya. Gråtit när första bilderna på de dödade publicerades. Gråtit över överlevandes vittnesskildringar.

Jag grät under den tysta minuten. Jag gråter när jag trycker play på den här videon.

Det är ofattbart. Det är ren ondska. Det är något som inte tillhör våran vardag.

De som blivit personligt berörda förtjänar allt de kan få för att göra deras liv så likt det liv de hade före 22/7 som möjligt. 

Men vad de behöver är först och främst inte pengar.

Det finns andra i världen, vars vardag detta våld är. 

De behöver pengar för att ta sig ur sin situation. Givetvis krävs mycket mer än så. Men pengar är en oftast förutsättning för att något ska kunna ske överhuvudtaget.

Petter Stordalen som skänker 5 miljoner NOK för att återuppbygga Utøya, och samtidigt uppmuntrar andra att göra samma sak, borde tänkt efter var hans pengar gör störst nytta. För sorgen i Norge kommer finnas kvar länge, men Breiviks terror är över. Våldet är inget som pågår i Norge, inget som fortsätter ske dagligen. Så gör det däremot i flera andra länder runt om på jorden. 

I Norge, Sverige, Danmark och flera andra länder samlades stora mängder människor för att visa sitt stöd för de mördade och skadade i Norge. Men de här barnen då 

Vem går ut på gatorna och visar sitt stöd för dem? Hade inte dessa barns liv kanske förbättrats ännu mer för de 5 miljonerna. Istället för att en ö, som ändå för alltid är blodsmärkt, ska rustas upp.

Jag har också känt mer empati för de i Norge än för de i Kongo. 

Men det är inte rätt. Och det är aldrig för sent att tänka om och göra rätt.

Hjälp behövs alltid någonstans.

http://www.redcross.se/

http://www.amnesty.org/

http://www.lakareutangranser.se/

http://www.unicef.se

Välkommen till 2011

Hur orkar man lägga negativa värderingar i någons val av kärlek?

Det här med statusar..

..har jag mycket att säga till om. 

Så mycket att det blev till ett entimmes långt samtal när min gamla Oslo Kino-kollega Helen var på besök i Lund för några veckor sen. Det visade sig att hon hade minst lika mycket att spy ut över detta som jag. Hennes fantastiskt roliga blogginlägg fick mig att skratta högt och inspireras till att skriva ett eget i ämnet.

Det finns nämligen en liten nervtråd långt inne i min hjärna som retas varje gång jag läser en så otroligt tråkig och ointressant status i stil med: 

"tungt träningspass idag. Nu: en proteinshake" 

(kolon? Vem tror du att du är, Jens Lapidus?) 

eller varför inte "På balkongen med en god bok". 

Snark

Jag vet inte vad som egentligen stör mig. Antagligen att folk i allmänhet tycker att deras - säkert trevliga men ack så ointressanta - vardagssysslor är något som intresserar omvärlden. Sen har vi även den här kategorin Jag vill vara speciell. Ni vet dom med statusar som "Orkar inte mer nu" eller "Varför?!" eller kanske "Jag hatar dig!!!". När de sen får 10 kommentar av fb-vänner (nej det är inte samma sak som riktiga vänner) som undrar vad som hänt, skriver de ofta

"jag vill inte ta det här på facebook"

Hm..ironi, någon??

Sista kategorin facebook-människor som ska tas upp idag är de som skön-skriver sin dag. 

"Bästa dagen idag med bästa vännen och bästa maten och underbaraste solnedgången i väääärldens vackraste lägenhet" 

Ja, så mycket mer innehållsrika brukar de ofta inte vara, dessa statusar.

Jag unnar folk att vara lyckliga, att ha en underbar dag, att träffa mr/ms Perfect, att köpa den finaste klänningen i hela världen. Det gör jag verkligen. Jag älskar när vänner mår bra.

Men statusar som levereras dag efter dag känns inte äkta, de känns otroligt fejkade, som om de är till för att övertyga någon annan om att man har ett sorgelöst liv. Som att de är till för att väcka avundsjuka. Har man ett liv som man nöjd med och känner en inre lycka och någon slags di Leva-frid över att ha, så tror jag inte att man sitter och uppdaterar om det på facebook hela tiden. Då är man nog istället upptagen av att leva det livet, och inte att ta bilder på det men någon cool effekt.

Men jag kan ju ha fel..fast det sällan händer.. 

Klart att jag också uppdaterar min status. Herregud, när jag kom in på journalistlinjen var jag inte så lite snabb med att lägga upp den informationen för alla på facebook. Kalla mig för dubbelmoraltant men jag tycker det är okej. Jag var uppriktigt överlycklig och kan utan att skämmas även berätta att jag var grymt stolt över mig själv, jag har faktiskt inte lottats in på utbildningen. När vänner skriver om saker de uppnått av olika slag så drar jag mig inte för att gratulera och like'a och allt vad man kan göra i cyberspace.. 

Ja..det var nog allt för idag. Nästa gång tar vi upp denna ovana från helvetet att "checka in" på diverse coola och ocoola platser. 

Här kommer min dag än så länge i statusformat

09.40 "Nyvaken i skönaste sängen. Skönt att vara utvilad!"

09.50 "ÅH nej! :("

11.20 "Tillbaka från sjukgymnasten och en uppfriskande powerwalk! Nu blir det mysfrukost med min älskling"

Jag och hjärtat

13.00 "Dags att börja plugga! Roligt att få lära sig nytt varje dag *Tacksam*"

13.30 "Tog en liten paus. Läser min fiiina vän Helens blogg. Gud vad jag är glad att jag känner så många roliga och kreativa människor. Tack för att jag får ha de bästa vännerna!!!!!"

eller...

9.40 Yrvaken i ett äckligt varmt sovrum, varför i h*lvete satte jag klockan när jag är ledig?

9.50 fan ska ju vara hos sjukgymnasten om 10 minuter. Suck.

11.20 Med två lätt mörbultade skinkor linkar jag hem. Köper några halvsledna bullar på Hemköp. Missar att det är 6 bullar för 10 kr och köper istället 4 bullar för 12.95. Peter somnar om och jag äter frukost själv.

Jag och hjärtat

13.00 Grymt osugen på att plugga men öppnar boken ändå

13.30 Skrattade faktiskt högt av Helens blogg. Har sedan dess skrivit på min egen och är nu ännu mer efter i mitt plugg-tidschema. Fuck.

Thats all for now folks, and remember, stay away from facebook, its addictive!