Himmakväll

Denna fredag spenderas inom lägenhetens väggar. Kvällen det vill säga. Innan idag har jag varit i skolan och gjort en heroisk insats när jag fick spela Gudrun Schyman på presskonferens.

Jag hatar rollspel.

Imorgon ska mina föräldrar åka på en weekend till Prag. Ungefär så här gick det till när de berättade för min syster (27 år gammal).

- Vi har bokat en resa till Prag.

- Vaa?! Jaaa! Vad roligt!!

- Eehmm. Ja. Alltså. Det är bara jag och pappa den här gången.

- Jaha..

Ligger en viss överdrift i det där, men jag fångade dialogens kärna rätt bra tror jag. Men för att ge oss två ensamma barn plåster på såren erbjuder di gamle en gratis tripp till Danmark. 

Klockan 6 imorgon bitti.

För att skjutsa dem till flygplatsen.

Vi tänker dock ta tillfället i akt och invänta att Bottleshop öppnar för att fylla på lite förråd här hemma. En annan fyller ju 25 om en månad.

Nu ska jag duscha och göra mig redo för danskarna. 

Minne av dansk person: När vi var kidz (jag var runt åtta kanske) var vi på en camping vid en sjö. När vi ska gå ner till badbryggan står där två danska pojkar och byter om. Vi blir livrädda/fnittriga. Pojkarna springer sedan efter oss och skriker på sitt fula vis "Er ni bääääänge!!" 

Eventuellt var de nakna när de jagade oss. Antagligen inte. Men eventuellt. 

Historien blir ju lite starkare om vi var jagade av nakenfisar istället för påpälsade danskar.

Nu är det slut på veckan det är dags för..

Mm.. Nu sitter den låten allt där i huvudet på er va? Hoppas den stannar hela helgen..

Förra veckan var det höstlov för oss blivande journalister, så jag lät gamla hederliga SJ ge mig skjuts fram och tillbaka till Karlstad för att hälsa på min loverboy. Min LB bor tillfälligt i en liten liten liten håla långt utanför K-town. Som han beskrev det, "här blir de rädda om de ser någon de inte känner igen". Inte hade byns enda butik någon vegetarisk fryspizza heller. Bu.

Ett av besökets höjdpunkter var att få se mitt livs första riktiga vattenfall. Det var sjövilt (paus för artiga skratt).

Jag har en lättare fobi för vatten i otämjd form, och får väldigt hög puls när jag ser forsande svart vatten. Dels för att jag förstår att jag kommer dö om jag närmar mig det och dels för att jag kan bara ana vad som gömmer sig under ytan. Men jag var smart och höll mig på tryggt avstånd. De små jäklarna fick inte tag i mig. JAG HAR ALLT SETT VAD JOHN BAUER MÅLADE. HA! Mig kan ni inte lura ner, suckers..

Tuvstarr. Bauer-brud som INTE fattade grejen med att akta sig för svart vatten.
Målningen kallas dessutom "ännu sitter tuvstarr kvar och ser undrande ner vattnet". Tuvstarr går alltså att jämföra med en narkoman, hon insåg inte faran med det och nu är hon fast för alltid.
På min utbildning har jag lärt mig att skriva korta bildtexter.

I Värmland fick jag även:
klappa en katt. Äta ensam i skolmatsalen som en annan spetälsk. Obegränsad tillgång till o'boy. Sova ensam i 80-sängen eftersom Loverboy'en flyttade ner på golvet. Tid till att se Drive, Blade Runner. Atonement, Angels in America, Jane Eyre och Captain America. Sova en natt på ett Bed and Breakfast ägt av ett holländskt par. 

På frukosten på B&B hade de dukat upp lite allt möjligt. På bordet stod bland annat yoghurt, musli och torkad frukt. Men jag fick in en färdig skål med dessa tre ingredienser + lite kanel på toppen. "Jag vet inte vad det är, men det är vegetariskt" sa hon glatt och lämnade rummet.
Så det är ett litet tips till er meateaters där ute. Bli vegetarianer, då slipper ni göra era egna frukostskålar på morgonen!! Yi-ha!

Jag har förvisso inte särskilt många hängivna followers här på bloggen, men jag vet att ni finns, och till er säger jag FÖLLÅT! för mitt extremt långa och omotiverade blogguppehåll.

Har nu åter samlat kraft och fortsätter min kamp att erövra bloggtoppen ifrån alla Dagens Outfit-bloggar.

Så hang in there, jag har sett flera filmer och tvserier (Hangover 2, Friends with benefits, Crazy, Stupid, Love, Mad men, Anno 1790 mfl) att skriva om.

Har även varit på Ladies Night och har en hel massa saker jag vill kommentera om denna otroligt intressanta tillställning. Jag pendlar mellan "Jag pallar inte vara så jäkla korrekt och dissa allt som är lättsamt nöje" och "nej, det är verkligen inte kul när halvnakna män juckar på scenen till 'Tonight I'm fucking you' och halvdragna (alternativt helnitade) kvinnor skriker av upphetsning."

Har en lång tågresa framför mig på torsdag, då ska det komponeras blogginlägg som aldrig förr. Tänker jag.

Tills dess får ni roa er med detta flash mob-klipp. Älskar flash mobs. Gråter till nästan alla FM-videos som jag ser. Kanske för att folk faktiskt verkar genuint glada när de deltar.

Flashmob + Sound of Music = Sant! 

Flashback

Slutsats efter att ha besökt flashback.org

Om det är problem i en invandrarfamilj, t.ex ett barn som kidnappats/mördats/utnyttjats, eller där en av makarna har misshandlat den andra, då är detta endast på grund av att man gör så i familjens hemland. Det är deras kultur det är fel på, och det är den som styr människorna, inte deras egna tankar och känslor.

Är det däremot i en svensk familj detta sker så beror det på att det är en sorglig historia, att det faktiskt var en "trasig familj" eller att mannen i familjen är alkis. Här rör det sig alltså om isolerade individer, och absolut inte något som är typiskt för svenskar eller svensk kultur.

Jodåsåatteee. Så är det.

Politiskt inkorrekt ska ju lägga ner, de kanske kan starta något gemensamt med lite flashback-medlemmar?

A.I.

Min ipod måste vara den lojalaste tekniska maskinen i världen. Samma dag som Steve Jobs dog (loggade ut, dubbelklickade för sista gången, jobbade klart osv) drog även min ipod sin sista suck.
Lite som i Egypten back in the days, tjänarna följde sin herre i graven.

Lite desperat efter musik i öronen har jag nu letat upp den här sötnosen. Nu ska jag gå ut och se vilka slagdängor som gömmer sig i gråklumpen.

Dagens outfit

Eller mer dagens smink.

Berättar gärna var jag köpt sminket ifall någon blir inspirerad. 

Grönt är skönt! Paddor är..slemmiga?

Journalistisk och kyrklig ångest

Hej!

Klockan 7.30 i morse kastade jag mig upp på cykeln och trampade iväg till centralen (okej lögn, hon var 7.41 men jag borde cyklat 7.30)
Tretton timmar senare kommer jag hem. Slagen hjälte, men glad.

Rätt härligt att man efter 7 timmar i skolan kan jobba vidare i 4 timmar utan att sucka, gnälla eller må allmänt kass. Bra betyg till Skurup!

Idag producerade vi Skurupsposten, dvs vår egen tidning. Den läses än så länge bara av klassen men kommer förhoppningsvis att spridas lite längre inom ett par veckor.
Idag skrev jag ett par notiser, och gjorde ett bildreportage från Skurups kyrka med den härliga kyrkovaktmästaren Kjell-Arne som personlig guide och annekdot-mästare.

Tyvärr fick jag med mig en kamera som inte fungerade (eftersom det givetvis inte var mina skills det var fel på) och en diktafon som mest registrerade den blåst som levde rövare uppe i kyrktornet, alternativt mitt fickludds prasslande.

Obehagligast var absolut när vi gick ner i kryptan. Det lät ju spännande, tänkte jag och tackade glatt ja till erbjudandet. Tyvärr förträngde jag då att jag är fullständigt livrädd för allt som har med död att göra, och har väldigt svårt för att andas i närheten av död. En anhörig i en kista eller en fluga på rygg i fönsterkarmen, jag kan inte hantera det. Och plötsligt befann jag mig alltså i en trång krypta under jord med en skånsk gubbe vid namn Kjell-Arne.
Fick syn på kistorna och bad lätt till gud (ja, lämpligt) att kryptan nuförtiden bara var en lagerplats för tomma kistor.
- Ja sirr du, haar ligger jo Gyllenstjerna och i dinna ligger Elisabeth Sparre, och haar haur vi....

Ångest deluxe.

Längtade starkt till kyrktornet. Kom på när vi klättrade uppför den smala, 600 år gamla trästegen i totalmörker att jag även hyser en stark spindelfobi. Bull läge.

Gnäll åsido, allt som allt var det en bra upplevelse. Tack till K-A för det, som med sina anekdoter om halshuggning av skurupspojkar i Köpenhamn och klockringningens smyg-PR för byns handlare fick min ångest att sjunka undan.
Har alla bilder i skolan, slänger upp lite här imorgon.

Nu ska jag klappa min skrikande katt och äta kiwi.

Kram kram

Twins

Ser ni likheten? 

Karin Mattisson och JJ?

Maria Wetterstrand och Peter Eriksson?

Enda skillnaden jag kan se är att den ena duon ler på bilden, den andra är lite mer sammanbiten.

Kanske är Peter Eriksson Janne Josefssons alter ego, lite som Stålmannens Clark Kent?

Flashback och ophelia

Googlar på följande tre ord:
ophelia storm sverige


Får som andra bästa sökträff upp diskussionsforumet flashback.org

Google works in mysterious ways.

(Förlåt, kunde inte hindra mig själv. 

Tycker på allvar att denna låten är wunderbar.)

Update

Kort kommentar till förra inlägget.

1. Det är helt okej att gråta till den här videon även när man är 24.

2. Jag minns plötsligt att jag tyckte att Beyonce såg tjock ut i den här videon. Haarligt.

MVH / Hon som vid 14 års ålder var lika smal som Kelly Rowland och trodde att det skulle vara för evigt.

På tal om kopplingar i nöjesbranschen..

Ehhm.

Det här hade jag inte aning om.

Emotions - Samantha Sang och Bee Gees, 

skriven av Bee Gees

Emotions - Destiny's Child, 

uppenbarligen skriven av Bee Gees

Känner mig lurad. Av vem vet jag inte. Kanske Henrik på Voxpop. Jag trodde att han skulle följa mig genom livet och berätta senaste musiknytt liksom.
He did not.

Vet inte hur många gånger jag lyssnat på DC's version av den här låten, sett videon med Beyonce & co. Och storgråtit.
Jag var fjorton när den kom ut, känslomässig bergochdalbane-period. Med andra ord var det helt okej att gråta till Destiny's Childs musikvideos.

Men nu när jag hört orginalversionen, så tycker jag ändå inte att den är bättre än DC-versionen. Visst är det oftast så, att den version man hör först är den man tycker bäst om. Eller? Någon som har ett annat exempel?