Dags för våra närmaste grannar att hyllas lite nu.
Lene Marlin - Sitting down here (1999)
Söta norska Lene Marlin
S.O.A.P. - Soap is in the air (1999)
Danmarks bidrag till detta inlägg. Coola syrrorna i SOAP. Vem minns inte "This is how we party".
Det jag minns mest är hur ful jag och Lina tyckte att killen i den videon var. Och att bägge ville vara samma syster i duon, om man nu var tvungen att välja liksom..
Bomfunk MC's - Freestyler (1999)
Denna låt har en given plats här. Varför?
1. Kan du komma på någon annan artist/grupp från Finland som släppte en hit runt 2000?
2. Allting med låten och framförallt musikvideon är klockren. Den för tillbaka så mycket minnen, och i videon ser vi så mycket tidstypiska saker, som modet med det här prasselmaterialet, den vit och svarta färgskalan och den konstiga passformen (tänker speciellt på tjejernas skjortliknande historier. Hade själv flera toppar i den stilen)
Även den coola tekniken med små mp3-spelare är talande för tidseran, och en allt mer förenklad filmteknik tillät även små produktioner som denna musikvideo att ha stentuffa effekter med snabbspolning, freezebilder and so on.
Fan nu har jag lite dagar att ta igen här känner jag! Tänkte ju att jag skulle komma i takt med julkalendern, men jag slackade efter lite väl mycket. Nu får det bli ett par inlägg på raken här så jag är synkad igen! :)
Vi inleder detta maraton med lite svensk hiphoppish om seriösa ämnen.
Ken Ring - Mamma (1999)
Som jag nog nämnt tidigare så var jag redan som ung en överanalyserande hjärna (ja, jag menar "var" och inte "hade"). Jag ville hemskt gärna hitta mer eller mindre förtäckt symbolik, mystiska metaforer och dolda budskap i allt, men gärna musik och film.
Tacka någon för internet som gjort min hobby så himla mycket enklare!
I Mamma tolkade jag loss. Fast så här 12 år senare inser jag att den egentligen är väldigt rakt på sak. Det var nog för att jag inte visste lika mycket som jag tyckte det var svårare att förstå vad Ken menade med vissa ord och uttryck.
Blues - Under ytan (1998)
Förlåt alla Uno-fans, men denna versionen satte sig tyvärr i mitt trettonåriga hjärta lite hårdare än Uno hade hunnit göra 1998.
Ayo - Betongdjungelboken (1999)
Inte riktigt samma tunga stämning som i de två låtarna här ovan.
Men Betongdjungelboken kunde ju bara inte lämnas utanför..
Helvete Lars-Olof (se nedan) vad jag har letat länge efter den här låten!
Ååh alltså i typ 5 år har jag försökt få tag på den här tanken, få grepp om den. Men inte lyckats. För det har verkligen bara varit en väldigt flyktig känsla av hur låten var,vad bandet hette och hur musikvideon såg ut. Men google svarar inte så bra på sökningar i stil med "musikvideo" + "övergivna gator" + "rock". Men för cirka 5 minuter sen fick jag 2011's största uppenbarelse. Bandet hette "A"!!! Hur fan googlar man på A? Det gör man inte. Man går in på wikipedia. Wikipedia, jag är din 2012!
Kommentar 1. Fan vilken hård 15-åring jag var! Värsta coola musiken.
Kommentar 2. Förstod du inte Helvete Lars-Olof-referensen så titta här.
Efter att inte ha varit trendig i mobilvärlden sedan jag hade en 3210 och gick över till den lite coolare, lite knubbigare 3310 år 2000 så är det nu äntligen dags igen!
Jag blev infångad av en telenorförsäljare på ett köpcentra idag, en försäljare som visade sig vara en bekant till mig. Efter 20 minuters säljsnack och 2 minuters skitsnack (eller är det samma sak?) fann jag mig med pennan i handen skriva under på ett kontrakt där jag binder upp mig på 24 månader för abonnemang och en iphone 4.
Plötsligt kände jag mig som en liten viljelöst får. För att visa min självinsikt började jag därför att bä-a lite försiktigt. Mitt bäande gjorde honom så nervös att han gav mig rejäla försäljnings-handskakningar och tackade för köpet två gånger.
Jaha. Då var det dags att ge sig in i den moderna stressåldern. Lycka till till mig själv. Bäst jag njuter av min mysiga viktelefon de sista veckorna..
Klockan 21 början denna hysteriskt älskade rulle på kanal 5.
Oavsett vad man tycker om Twilight-serien så kan man inte förneka att det finns väldigt många runt om i världen som har en hängiven kärlek till filmerna. Så känns inte då en tisdagskväll som en konstig tid att visa en så pass populär film? Lite antiklimax i tablån liksom?
Varför inte en fredag eller lördag? När många av de som vill se filmen får vara uppe lite längre och kan se klart filmen.
Aja. Här har vi i alla fall beskrivningen som finns av filmen på sidan www.tv.nu , vad tror ni att den som skrivit handlingen här under tycker om filmen?
Unga Bella är en enstöring som är van att inte passa in. När hon flyttar till sin pappa träffar hon Edward som helt uppenbart inte är en vanlig pojke. Han är inte ens en vanlig människa och snart är Bella
uppslukad av passion.
Jag skulle gissa på att denne knappt sett filmen. Texten är helt utan intresse eller något av den passion "hen" själv skriver om...
Någon som tänker se den, eller har sett den innan?
Kom nyss hem och såg att klassikern "Fyra bröllop och en begravning" hade börjat klockan tre på tv4. Slog direkt på teven i alldeles perfekt tid för att hinna se begravningsscenen, där en dikt av poeten W.H Auden läses upp av skådisen John Hannah. Jag har älskat scenen och dikten sen jag såg och hörde den för första gången för över 10 år sedan.
Går filmen på teve måste jag alltid se denna scen.
Den är ungefär två timmar in i filmen, men ni behöver inte leta så länge. Ni får den serverad här.
"Funeral Blues" heter dikten. Tycker den med enkla vardagliga ord beskriver väldigt träffande det man känner när en älskad dör. Allt är för jävligt, helt enkelt,
Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.
Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crêpe bows round the white necks of the public
doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.
He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.
Åh denna var så himlans bra. Någon som utmanade Brittan liksom, ascoolt.
Jag hade nyss börjat högstadiet och var också ascool.
Come on over (2000)
Alltså. Ni förstår inte hur mycket jag älskade den här videon. Allt var liksom perfekt. Färgen. Kläderna. Håret. HÅRET. åååh. Chrissie, you rocked my world.
Senare samma år målade jag själv mina väggar chockrosa och alla möbler mörkblå. Tycker än idag att den är en vinnande kombination, om än lite magstarkt i inredning kanske..
Dirrty (2002)
Herregud. Vilken musikvideo. Spontant vill jag säga slampig. Men tycker å andra sidan att man ska få klä sig som man vill och vara precis så sexig som man själv vill utan att kallas för slampa eller något annat... Men skit i det nu! För den här videon var fan i mig vild när den kom, idag har vi nog blivit lite mer vana, tror ni inte det?
Byxorna var meningslösa, juckandet var nästintill tjatigt och budskapet gick fram klart och tydligt. Xtina ville bli Dirrty. Jag stod på det lilla dansgolvet på klubben Fever i Helsingborg, och ville/vågade inte vara riktigt likadan. Men va fan, alla andra verkade ju vilja?
Jag vill ofta tro att jag är hyfsat positiv. Att bli kallad naiv tar jag till och med som en komplimang.
Men.. (there's always a but)
Nu sitter jag och svarar på en enkät om mitt senaste besök på en SF biograf.
Det är frågor om hur bra jag tyckte filmen var, vad jag tyckte om godisutbudet etc.
Man får svara 1 för Mycket dåligt/Stämmer inte alls och 7 för Mycket bra/Stämmer helt. Jag ligger och mes-myser mellan 3-6 rätt mycket.
Så kommer frågan "Kö-tiden till kassan var lagom", och jag kan svara allt mellan "stämmer inte alls" och "stämmer helt".
Jag funderar en kort stund, kommer fram till att där faktiskt inte var någon kö alls när vi kom in på biografen utan vi kunde bara coolt glida fram till kassan. Jag kommer alltså fram till att kötiden var fantastiskt bra, och obefintlig. Därefter trycker jag "5" och "Nästa fråga".
Haft ett par dagars paus, det tar ju så hiiiimla mycket energi där här bloggandet alltså, ni förstår inte..
Näe. Nu var jag lite sådär ironisk igen, ett säkert tecken på att jag är en äkta skåning.
Men ofta när man läser de av mig kallade "fjortisbloggarna" (som tillhör unga tjejer i Stockholm som bloggar om sin fritid med fester, killarna, kläder och bråk) så får man ofta läsa att vi som just läsare inte förstår hur mycket tid de lägger ner på sin blogg, att det visst är ett heltidsyrke och att de förtjänar de slantar de håvar in. Men dagen efter kan man få läsa följande på samma blogg:
"Mycket på schemat idag, först det vanliga: ut och gå en powerwalk, sen träffa upp ***** för frukost ute, sen blir det lite shopping, bygga på naglarna, lunchmöte på Stureplan, sen ska jag träffa ***** och käka middag sen måste jag hem till älsklingen och mysa."
Det kallar jag faktiskt inte för ett heltidsjobb. Sen att det säkert är ett psykiskt stressigt liv av andra anledningar säger jag inget om..
Jaja. Lång utläggning. Här kommer min fina brygga över till musiken.
"Andra som får slita hårt är killarna och tjejerna på fotbollsplanerna, speciellt i VM och EM-tider."
E-type - Campione 2000 (officiella EM-låten 2000)
Markolioo - Mera mål (inofficiella svenska låten EM 2000)
Staffan Hellstrand - Explodera (Officiella svenska låten EM 2000)
Tyskarna från Lund - Global Fussball Ok (Ytterst inofficiell låt för VM 2002..)
Överlag är allt jag har att säga att det är helt galet vad mycket minnen som är förknippat med musik. Jag får värsta flasharna från exakta ögonblick och känslor som hänger ihop med tiden när de låtarna jag lägger upp här kom ut. Crazy.
Nummer 1. Att trotsa kvällskylan och hasa ner i mjukisbyxor till hemköp och desperatshoppa schampoo, för att sen komma hem med två nya balsam, som jag inte ens vill använda.
Nummer 2. Att planera att kunna duscha snabbt som fan i tv-programmets reklampaus, för att sen upptäcka att programmet går på SVT. Reklampauser är inte alltid av ondo.
Nummer 3. Att tänka om angående duschen och lägga ner 10 minuter på att göra en grym spotifylista att lyssna på i det som nu skulle bli en härlig långdusch. För att kliva ur duschen innan andra låten ens har kommit till refrängen. Ofrivillig snabbduschare, stackars, STACKARS, mig..
Dagens stora upplyft
Nummer 1-100000000. Att trots allt ha det så bra att man har möjlighet att gnälla över småsaker som dessa.
Mvh / Er källa till perspektiv.
PS. Listan jag försökte skapa var soundtracket till filmen Drive. Albumet ligger nämligen inte på Spotify vad jag kan se.
Här har ni någon som gjort en lista på youtube dock! Länk här!
Låten som kommer öppnas (som alltså egentligen är den tredje i listan) är den bästa tycker jag.
Hela soundtracket är som seg electro. Väldigt skönt sound. DS.
Det klassiska soundtracket till mitt julstökande har tillfälligt fått en paus.
Till de hederliga julkulorna ingår givetvis Wham - Last christmas, All I want for christmas is you - Mariah Carey, Let it snow - Frank Sinatra och Winter Wonderland - Tony Bennett.
Men så dök något nytt upp på Spotifys startsida, "Now thats what I call Disney!"
Det är något med de gamla Disney-klassikerna som andas samma känsla som jul. Agree?
Om ni liksom jag ligger i soffan och är filmsugna har jag två kanaler ni kan zappa mellan.
På kanal 8 presenterar jag det säkra kortet. Min gamla favvis Änglarnas stad börjar kl 21. Egentligen är den inte sådär jättebra längre, men under flera år tyckte jag att den var helt fantastisk, och den duger alldeles utmärkt en onsdagkväll som denna.
Jag har skrivit om den här förr, nämligen HÄÄR.
Utgår ifrån att några av er därhemma är lite för trötta i pekfingret för att orka trycka på länken, och jag vill inte att ni ska missa denna fantastiska musikvideo så jag slänger upp den här också.
(Tyvärr måste ni ändå använda pekfingret nu och trycka på play)
Att se Go Go Dolls live står högt på min to do-list.
Eftersom jag mer eller mindre kan alla Meg och Nicks (yep, vi är på first name basis med varandra) repliker, så tänkte jag kolla in en för mig ny film som också börjar kl 21 på tv11. Adventure Lands heter den och har namn som Jesse Eisenberg, Kristen Stewart och Ryan Renolds. På IMDB beskrivs handlingen så här
"A comedy set in the summer of 1987 and centered around a recent high school grad who takes a nowhere job at his local amusement park, only to find it's the perfect course to get him prepared for the real world."
I dagens City Malmö stod de att den rekommenderades den till alla som ville få 80-tals nostalgi. Den ska jag testa, trots min lättare avsky för Kristen Stewarts insats i Twilight-filmerna..
Kommentar från klasskompis idag "alltså Sara, har du någon slags nostalgi-trip på din blogg eller?"
Korrekt uppfattat.
Så vi fortsätter idag med lite ballader, och klasskompisen Linda till ära tar vi med det som måste vara en av de absolut största hitsen från 1998.
Emilia - Big big world (1998)
*N sync - This i promise you (2002)
Lilla Justin..en av de sista hitsen han hade med bandet.
R. Kelly - If i could turn back the hands of time (1999)
Fram tills för ungefär 10 sekunder sen när jag lyssnade på låten, så har jag trott att första meningen i den här låten var "How did I ever, let you sleep with me" och tänkt att den där Robert Kelly är en riktigt finkänslig man.
TLC- Unpretty (1999)
Åh så bra denna var, och är!
Hade inte hunnit fylla 13 än, och var mycket fascinerad av musikvideon.
Vilken tjej skulle få för sig att förstora brösten för att någon kille ville det? Liksom hallå? Det gör väl ingen?? Jag var en lyckligt ovetande tolvåring, men på ett sätt väldigt smart.
Hur bra är inte den! Rnb var just rnb och inte house, inte electro och innehöll inte autotune.
Det var mer nykärnat smör. Med ett sting. Som Bregott havsalt.
För er som inte pallade med förra inlägget deklarerar jag nu denna måndag till Motsats-måndag.
Här har ni något som kan få er glada igen (men glöm för guds skull inte bort att sluta använda djurtestade skönhetsprodukter, städmedel osv. Tänk på alla beaglar och andra djur som fortfarande sitter kvar i sina burar.)
Tema för dagen: Det som fanns på mitt blandband när familjen bilade ner till Italien sommaren 2000.
Jag var på mitt livs första och förhoppningsvis sista dubbeldejt. Jag och Lina med de två österrikiska killarna Peter och Andre (I know! Jag tänkte också bara på det här). Jag var 13 och hade väl ingen aning hur man var trevlig mot killar som pratade engelska och ville bjuda på alkohol. Det var en av de stelaste kvällarna i mitt liv, men något slags intryck måste vi ha gjort för någon stod i alla fall utanför vårt sovrum och viskropade resten av natten..
S Club 7 - Bring it all back (1999)
Även om den släpptes 1999 så är jag säker på att det var vår/sommar 2000 som den blev stor här uppe i norr.
Åh som jag älskade den här låten. Lina hatade den. I en bil kan det bara spelas ett kassettband åt taget. Härlig syskonkärlek i baksätet. Mmm..
Sisqo - Thong Song (2000)
Alltså. Jag vet inte vad jag ska säga riktigt. Videon är rätt hemsk. Hela Sisqo's uppenbarelse är rätt hemsk.
Och ändå, så fort jag hör låten blir jag överlycklig!!! haha..
Ibland får man koppla bort intellektet och vara lycklig för att orka med resten av livet.
(Det tyckte däremot inte han som menade att jag var "farlig" när jag sa att jag kunde se den svenska filmen Så som i himmelen utan att fundera över det dolda religiösa budskap (?) som döljer sig i filmen.
Tja..isåfall är jag är en fruktansvärt farlig typ. Watch out!)
Jepp, idag känner jag att det blir en gråt-måndag. Inte för att jag är särskilt nere, inte nere överhuvudtaget rättare sagt. Kanske just därför jag vågar mig på en gråt-kväll. Vad är en gråtkväll, undrar kanske ni.
Då ska jag förklara.
Det är en kväll som börjar med att du känner dig ganska lugn och fin, kanske lite trött också, då brukar gråten ligga ännu närmare till hands (som om den någonsin är längre bort än ett youtube-klipp. Ha!). Sen gosar du med ditt husdjur samtidigt som du tittar på den här underbara videon om ett gäng beaglar som levt i små burar i ett amerikanskt (?) labb som försöksdjur, men nu är färdigplågade,och tas om hand av en djurrättsgrupp. Ett fantastiskt och samtidigt så grymt klipp, en blandning av glädjetårar och tårar som bara innehåller ilska blötar ner min katts päls. Trots att han avskyr att bli våt så sitter han kvar, jag tror han förstår.
Titta på det här klippet också, när du ändå är igång.
Också fint.
Människan är utan tvekan världens äckligaste djur. Vi funderar över våra beslut, och sen gör vi ändå hela tiden fel val.
Oookej, moving on innan det blir dålig stämning..
När du väl kommit i stämning så kan du med fördel lyssna på lite vackra låtar, typ denna medan du letar upp nästa videoklipp.
För, oh yes, nu är det dags för 10 minuters hysteriskt gråtmaraton!
Den finaste formen av lycka, helt oförställd och instinktiv.
Varning för andningsproblem. Men fint är det! Se det, nu!
Nästa fas:
Det är här jag befinner mig just nu, när man ska välja vilken film som ska få avsluta denna härliga kväll. Väljer mellan One day (efter den hyllade boken med samma namn) och Hachiko - a dogs story (ni vet filmen med Richard Gere och en trogen hund som är baserad på en sann japansk doggy).
Får se vad det blir, gråta kommer jag i alla fall göra. Men först ska det läggas upp lite fler gamla musik-godingar. Tidigare inlägg med hitsen från 99-2002 finns här, här och här.
OBS inga människor kom till skada under det här inlägget, jag är alltså inte ledsen på riktigt. Gillar bara att gråta och det är ju bra eftersom jag är så himlans duktig på det.
Minns någon låten? Minns ni isåfall även videon? Visst gick hon runt i en lägenhet där det skulle föreställa att det hade varit världens party kvällen före? Någon som känner igen det?
Lucy Street - Girl Next Door (2000)
Okej, den var inte så bra. Men den för ändå med sig en massa minnen! Plus att en av tjejerna i bandet hette Dahlman i efternamn. Vi var ju garanterat släkt trodde jag då. Ascoolt liksom.
Jennifer Brown - Tuesday afternoon (1998)
Fy fan vad denna var bra alltså! Eller ÄR bra. Åh vad jag minns att 12-åriga Sara satt och försökte tolka texten. Hade hennes vän blivit våldtagen liksom? Blev hon drogad? Struntade Brown i sin vän?
Är fortfarande inte riktigt säker på vad som hände där i låten, men det slutade på onsdagen i alla fall.
Och än idag drar jag mig för att gå ut på tisdagar. Mhm.
Det finns de som säger att Rihanna är den största just nu, men i mina ögon står Beyonce ohotad på första platsen.
Det skulle väl vara Lady Gaga som utmanar henne i så fall..
Här är hon på Billboad Awards 2011, så jäkla grym.
Priset för årets bloggläsare går givetvis till *tadaaa* Amelie!
Motivering:
Sedan Amelie ett par gånger undrat varför jag länkar på facebook till någon okänd sajt hela tiden så insåg hon i måndags att det faktiskt är till min egen blogg som jag länkar.
Sedan dess har Amelie med en metodisk noggrannhet betat av i princip hela bloggen. Duktig flicka.
På rekordfart är hon även farligt nära att slå det tidigare kommentarsrekordet som innehas av min syster.
Det som slutligen gjorde att jag i förtid utnämner Amelie som årets bloggläsare är att hon även är flink på att trycka på mina länkar, och därmed verkar vara den ende som upptäckt att videolänken i inlägget en bit ner här inte fungerade.
Tack Amelie, You rock!!
Här har vi videoinlägget igen, nu ska det fungera.
(OBS inga djur kom till skada under skapandet av denna video, och ingen ironi användes vid skrivandet av detta inlägg)
På www.svd.se ligger nu en artikel om internatskolan Lundsberg som har blivit polisanmälda för pennalism.
Känns detta igen från en film kanske? (ledtråd: ja)
"Inspektionen har efter rapporter om missförhållanden, pennalism mot yngre elever samt hot och våld gjort oanmäld inspektion på Lundsberg, som har högstadium och gymnasium och där många kungliga och adliga har utbildats."
"TT: Det är ganska gravt våld? - Ja, det är det - det är gravt våld."
Filmen Ondskan är baserad på Jan Guillous bok med samma namn, som i sin tur är baserad på Guillous år på hans egna helvetes-internat. Han gick dock på skolan Solbacka och alltså inte på Lundsberg.
Men det verkar ju vara inte ha varit varken en förlust eller vinst.
Britney Spears - Dont let me be the last to know (2000)
Oj oj oj. Här satt jag framför datorn i förrådet (yes det var innan datorn fick en given plats mitt i hemmet) och kärleksuckade. Minns även att jag spelade spel på Aftonbladets sajt funplanet.
Kanske en väldigt målande beskrivning av hur det var att vara mitt emellan barn och vuxenlivet.
Westlife - Fool again (1999)
Här var jag också kär. Fast i en annan. Snabba puckar ni vet.
Även om det är skönt att slippa den osäkerhet som ofta var närvarande under i alla fall mina yngre tonår, så saknar jag ändå det där förväntansfulla pirret som ingick i nervositeten. Tänk om man skulle möta drömkillen på väg till affären liksom? Bäst att alltid se så cool ut som möjligt när man gick hemifrån..
Brandy - Have you ever (1999)
Brandy alltså, vad gör hon nu?
Hennes andra stora hit "Almost doesnt count" spelades också flitigt där hemma. På CDspelare givetvis. Ännu fanns inget som hette youtube eller vuze. Men eventuellt fanns Napster och Kazaa med i utkanten av min värld..
Ville egentligen lägga upp hennes monster-duett-hit, men den ligger utanför 1999-2002 som jag sagt jag ska hålla mig inom. Men den är ju SÅ bra.
Den allra första uppgiften vi fick på kursen Praktisk film i Malmö var att man skulle klippa ihop bild och ljud från olika källor till en film.
Jag tänkte först göra en liten mash-up av Alfons Åberg och Reinfeldt, men insåg snabbt att det låg lite över min nivå det här med att synka läpprörelser.
Så då kom jag på en annan ide, resultatet kan ni se här nedan.
Lite småkul måste jag erkänna att jag tycker att det är.. :)
Nej, det menar jag förstås inte. Men för mig är det musik ifrån dessa år som lockar fram överlägset flest minnen. 1999 var jag 12 och 13 år, 2002 var jag 15 och 16 år.
Jag minns allt.
Alla mina olyckliga kärlekar som på något märkligt vis samtidigt var lyckliga,
den första hemmafesten (skulle man hänga i köket eller vardagsrummet? måste man verkligen dansa?),
min första konsert där kärleken till Håkan Hellström och the Ark var omedelbar,
hur vi drack flera liter 0,7 % cider i hopp om att något skulle ske,
när pyjamaspartyn inkluderade att ta sig ut genom det smala, smala fönstret för att utforska natten,
första fyllan som så här i efterhand gör att det är svårt att förstå varför jag har druckit igen,
kärleken till vännerna som var det absolut viktigaste som fanns,
alla tårar över vänner som visade sig vara motsatsen,
all den tid som spenderades med hemtelefonen i handen tills örat blev hett och rött och man hade struntat i att trycka R2 för många gånger. Men gärna R3.
hur det som stod i Frida och Veckorevyn var sanningen med stort S, och deras killtester var det viktigaste redskapet i att förstå om han egentligen var något att ha.
Men framförallt nervositeten över att detta var en tid då allting var nytt och skulle göras för första gången.
Efter denna intro presenterar jag nu Back to the millennium-månaden. Fram till julafton lägger jag upp minst en klassiker om dagen ifrån denna my golden era.
Det blir utan inbördes ordning, det hade varit alldeles för svårt att rangordna mina pärlor på det sättet.
Coolaste tjejen i stan liksom. Minns som jag ansträngde mig för att lära mig texten, men så här i efterhand inser jag att jag hade helt fel om flera ord..
Lilleman - Vart tog pappa vägen (2001)
Stackars kille så hånad han blev över hela landet.
Men vem lyssnade inte på låtarna liksom? Jag gjorde i alla fall.
Thomas Rusiak ft Teddybears Sthlm - Hiphopper (2001)
Ledig dag idag. Eller förlåt, "Dag till förfogande" som våra snälla lärare kallade det när de gav oss en tisdag utan skola. Gjorde en liten sådär lagom jättelycklig spellista på spotify för att fira den här soliga dagen. Den är kort, den är glättig och alldeles alldeles underbar (listan då alltså, inte dagen)
För er utan spotify,
1. Domino - Jessie J
2. Count your Blessing - Nas & Damian Marley
3. We found love - Rihanna
4. Ängeln i rummet - Laleh
5. Love on top - Beyonce
6. Queen of night - Whitney Houston (jag vet, den passar inte riktigt in men jag blir så jäkla glad av den. Checka in musikvideon, Whitney när hon var som bäst.)
(och ja, den fungerar verkligen, jag kom till och med iväg på träning!)
Börja med att playa den här låten. Tycker den är ett bra soundtrack till detta inlägg.
(2.38..)
Fat cat fashion.
Kände att det var ett tag sen nu. Och eftersom jag, musse och photobooth producerar i genomsnitt 10 bilder om dagen så finns det en stor bildskatt att ta ifrån. Här ger vi er ett urval av de bästaste.
Cat och Crazy cat lady i harmoni
o-harmoni..
Morgontrött
Ser på skräckfilm
Naturlig lycka vs naturlig tristess
- Get out of my picture!!
- Nej jag måste öva på min plutmun. Det är ett måste för alla bloggare idag.
Se bara på den är lilla blogg-muns-mixen
Vad tycker ni, lyckas jag med min pussmun? Annars har jag kommit på en billig lösning för oss som inte har råd med plastikkirurgi, om man bara börjar snusa så borde väl överläppen bli lite fylligare, right?
Sofi Fahrman; bloggerska, moderedaktör och även författare till trilogin om Elsa. I Elsas mode, Elsas värld och nya Elsas hemlighet får vi följa småstadstjejen Elsa som slår sig in i modebloggsvärlden i den coola huvudstaden. Huvudkaraktären Elsa är alltså Fahrmans alterego, inte alls svårt att lista ut.
Jag har inte läst dessa böcker och känner mig faktiskt inte så sugen på att göra det heller. Men nu har böckerna filmatiserats, och läggs upp på tv3 play i 10 minuter långa avsnitt. Än så länge har det kommit två avsnitt, och eftersom jag trots allt var lite smånyfiken efter att ha sett reklam för Elsas värld på teve bestämde jag mig för att lägga 20 minuter av mitt otroligt viktiga liv på detta.
Det var inte dåligt - det var uselt.
Jag önskar att jag kunde säga något annat för att visa att jag inte är en elitistisk film/tv-snobb, som bara vill se tjeckiska dokumentärer. Men nej, Elsas värld var riktigt pinsamt.
Skådespeleriet var på samma nivå som klassens roliga timme om fredagar, och replikerna så onaturliga att Days of our lives framstår som trovärdigt i jämförelse. Stockholmsborna framställs på ett så osympatiskt sätt att man undrar om Elsas värld är till för att skrämma alla småkids runt om i landets byar och småstäder till att aldrig flytta till huvudstaden. Nog för att nattklubbarna kring Stureplan har ett patetiskt kösystem och nattvakterna beter sig som okrönta kungar, men herregud som det visas i Elsas värld. I Stockholm är alla tjejer dessutom otrevliga mot varandra, bloggare är super-snappy och får de inte rätt kaffe så sprutar de ut det i en fontän över sitt bord. Realistiskt? Hoppas inte det.
Det som dock kommer få mig att titta på nästa avsnitt också är att Joakim "Arn" Nätterqvist dyker upp i sista minuterna på avsnitt 2. Han är kanske inte guds gåva till filmbranschen, men visst är han en tillräckligt etablerad skådis för att inte vara tvungen att hoppa på dödsdömda projekt som detta?
I varje reklampaus (ja, där är reklam i 10 minuter avsnitten) görs reklam för den senaste boken Elsas hemligheter, och allt jag tänker är: Nu ångrar du allt dig Fahrmann, att du låter dig själv och dina böcker förknippas med det här.
Men vem vet, böckerna är kanske ännu sämre än tv-serien?
Satte nyss igång Så mycket bättre på tv 4 play.
I gårdagens avsnitt var det Timbuktus dag. I programmets första minuter får tittarna en kort förklaring av honom, där de bland annat säger "2003 slog han igenom med The botten is nådd".
Ehm. Nog för att the botten is nådd blev en hit, men jag tycker inte att man kan säga att han slog genom då, eftersom detta innebär att han var relativt okänd före detta.
Så skulle i alla fall jag inte säga att det var. Jag såg honom på Hultsfred det året, 2003, och då var han ett av festivalens stora dragplåster, men inte som årets nya artist direkt.
Trillade in på en hemsida som tillhör en lokal som ofta hyrs ut för fester här i Lund. Uthyrarna har en sällan skådad bitterhet och verkar fullkomligt avsky fester, åtminstone får man det intrycket när man läser Hyrinformation, som är en lång lista med do's and dont's (mest dont's) Har highlightat några av mina favoriter från listan. Läs nedan och känn hur sugen du blir på att arrangera en stor fest. OBS listan passar extra bra om du nyss vaknat upp från en utekväll igår..
Listan inleds med:
Läs all info!!!!
Vi hyr inte ut till ungdomsfester av olika slag, födelsedagsfester med ungdomar (18/20/25/30 år etc) eller olika typer av studentfester. (Vad innebär etc? Hur långt upp räknar de, 35? 40? Gött att vara ungdom så länge)
Var snäll och överbelasta inte hyllorna i kylen. De håller inte för hur mycket som helst och vi har tröttnat på att köpa nya. Det har också hänt att en hel hylla med champagne har rasat i golvet.
Det går dåligt att sitta på kortändan av borden. Det finns en tvärslå som knäna slår emot. Det händer dock ganska ofta att man ändå dukar på den platsen. (Jävla anarkister)
Pianot i lokalen får inte flyttas. Det finns en skylt om detta klistrad på pianot. Helt respektlöst struntar man ibland i detta. Vi tar därför ut en avgift på 1000 kr om man flyttar det. (respektlösa anarkister dessutom)
Filmduk finns över scenen.
Det har vid ett tillfälle hänt att en orkestermedlem stänkte ner den med vin så att den förstördes.Duken fick ersättas med en ny vilket fick bekostas av hyresgästen. En ny duk kostar 5000 kr och har det blivit märken på den eller på annat sätt förstörts så får den som hyr lokalen ersätta den med en ny. (orkestermedlem, mhm, var det verkligen relevant att nämna? Anar ett hat mot orkestermedlemmar och alkoholförtäring)
Städning (också grovstädning) utförs av oss (förutom att torka upp spyor, detta får hyresgästen själv göra) (Men om det är hyresgästen själv som spyr då?)
Golvet är ett slipat trägolv som oljats. Det tål normalt slitage, men inte att man drar tunga högtalare, bord eller annan utrustning över det. Det tål inte heller "en mekanisk tjur". Ett önskemål som regelbundet dyker upp. (really? Vem frågar om det, deras fester vill jag gå på!)
Glitter
Det har senaste tiden blivit populärt att använda "pulverglitter" som dekoration på borden. Vi önskar att detta inte används i lokalen. Det fastnar överallt och är nästan omöjligt att få bort.
OBS!!!!! (inte min fetning eller storlek här)
Trots att vi länge haft ovanstående punkt i reglerna, struntar man i detta. De som ändå använder pulverglitter får i fortsättningen också städa upp det dagen efter. Det innebär vanligen att gå över alla stolarna med dammsugare. (De satans glitter-älskarna ja, vad gör de för gott i världen? Häng dom)
Rosblad
Man har också börjat strö rosblad på golvet. När man trampar på dessa blir det röda fläckar som är jättesvåra att få bort. Skurborste och många timmars jobb är enda lösningen. Vi vill alltså inte ha blomblad på golvet. (Förstått. Skönt att ni understryker och förenklar för oss romantiska blomtokar)
Prydnader
på väggarna är just prydnader och ska inte användas till festen (ljusstakar, brickor etc). (buu)
Spikar, häftklammer etc.
Det är inte tillåtet att använda spik, häftstift, häftklammer och liknande i väggar, bord, trappa, golv m.m.. Vi blir lika förbannade varje gång vi ser detta. Ett ofog som man aldrig skulle syssla med om man hyrde på Grand. Lokalen går i en rustik stil, men det innebär inte att man kan göra som man vill. (Anar jag en ilsken avundsjuka mot det mer respekterade och anrika hotellet?)
Ljusmarschaller
Det går bra att ställa marschaller överallt utom på plattan utanför entrén. Ersättning tas ut med 25 kr/sten som det spillts stearin på. (ta med de drabbade stenarna hem så märker de inget)
Inte nog med denna negativa stämning som sprids av reglerna kring festförberedelserna och själva festen. Nu kommer rubriker "Kritik EFTER festen"!
Kritik efter festen
- Vanlig kritik efter en fest är att bandet/discjockeyn spelade för högt. Man klagar på att det knappast gått att befinna sig i lokalen, än mindre kunnat föra ngt samtal. (Vad de egentligen vill säga är: Ni får inte spela för hög musik!)
- Vinglasen har inte fyllts på tillräckligt ofta under middagen. Vid de tillfällen då man önskar att personalen ska hälla upp vin till gästerna vid borden händer det relativt ofta att man tycker att det fungerat dåligt. Om man har detta önskemål, måste man ta det i beräkningen då man bestämmer antal personal (Är detta kanske äkta omtänksamhet? Nääää...eller? )
Ut och planera fester nu people! Jag själv ska börja söka efter dessa mekanisk tjur-fantaster.
