Det är märkligt att en enda människas död kan få en sådan stor spridning och påverka så många människor, när det dör betydligt mer oskyldiga människor varje minut i sjukdomar, olyckor och krig.
Jag säger inte att Whitney Houston förtjänade att dö, det gör knappast någon, men hon gjort val som lett till ett destruktivt liv. Och kanske var det detta som gjorde att hon dog inatt.
Efter den lilla parantesen så vill jag säga att ja, det ÄR sorgligt att Whitney Houston är död.
Mitt starkaste Whitney-minne kommer utan tvekan ifrån filmen Bodyguard med henne och Kevin Costner.
Vet inte hur många gånger jag har sett den filmen. Förälskat mig i Kevin Costner. Stört mig på den jobbiga managern som inte förstår att Frank (Costner) måste göra sitt jobb och skydda Rachel (W), och även förälskat mig i Rachel och önskat att jag var hon.
Slutscenen på flygplatsen, barndomsnostalgi och romantik som aldrig förr. När Bodyguard gick på teve så visste man att det var dags att bänka sig framför teven, alternativt samla ihop sig med mamma och syster och cykla över till moster och kusiner för att tillsammans sucka över Frank och Rachel. Var pappa och morbror befann sig dessa kvällar minns jag inte. De försvann i periferin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar