Intervjuminne

Nu har jag sökt klart mina skolor.

Det har även min kära sambo gjort och han har redan kommit in.

I VÄRMLAND. Idag bor vi i Lund. Till hösten är det bara jag och katten som bor kvar.

Båååring.

Tillbaka till ämnet, det är i alla fall skönt att ha alla tester och arbetsprover och intervjuer överstökade, nu är det bara till att vänta. (Försöker skriva "bara att vänta" sådär coolt och "whatever" när jag egentligen river mitt hår av ångest i bästa matador-anda).

Ett starkt intervju-minne är från förra våren när jag var på intervju hos H&M. 

Jag hade självklart spenderat många timmar framför spegeln för att hitta den där coola men avslappnade looken, vilket resulterade i kortkort rosa kjol, converse och jeanskjorta. Klädd på detta vis står jag och trycker vid entren till H&M-butiken. För det var faktiskt så det stod i mejlet man fått "Stanna vid entren så kommer vi ner och möter upp dig". 

Plötsligt går solen i moln, bokstavligen talat.

En kvinna i 30-35 års åldern sveper förbi mig, i höga klackar, classy trenchcoat, vackert svartlockigt hår, kostymbyxor och en modern portfölj. Helt enkelt en modern businesswoman personifierad.

Plötsligt blev jag 10 år gammal i mina vita tygskor, och när hon lite lätt stormar fram till närmsta H&M-tjej och frågar efter var intervjuerna är blir jag typ 5 år gammal och vill stoppa tummen i munnen. Jag och min chockrosa bomullskjol står så fint med nallebjörnen i famnen precis vid ingången, lydigt och snällt. Djävulen i trenchcoat flyter världsvant uppför rulltrapporna i riktningen hon blivit visad.

Jag väntar en minut.Två minuter. Tre.

Sen tassar jag försiktigt efter.

"Fanfanfanfanfanfan gruppintervju fanfanfanfanfanfan"

Klockan blev både prick och ett par minuter över men ingen kom och hämtade mig. Hon Som Burit Prada fanns det inte ett spår av.
Men SÅ öppnades dörren plötsligt! En kvinna sträckte fram handen och jag hälsade och mumlade lite om att jag inte visste var jag skulle vänta någonstans.

"Jag förvarnar dig om att vi är två stycken här" säger kvinnan lite skämtsamt.

"Jag vet" pressar jag glatt fram "jag såg henne där nere nyss".

"Jahaa" svarar hon med en undrande blick "men hon har ju suttit här med mig i en halv timme nu". 

Det var alltså inte gruppintervju, men det var däremot två kvinnor som INTERVJUADE, och det pågick flera intervjuer samtidigt, så Läderlappen befann sig uppenbarligen i ett annat rum.

Ojojojoj vilken lättnad. Sweet mother of jesus hade jag sagt om jag varit med i Top Model, men nu var jag inte det utan jag var i ett litet kontorsrum på H&M på storgatan. Så jag fick bara fram "Spännande! 

Kul!"

och ja, jobbet fick jag..