Min journalist-kampanj fortsätter!

God morgon!
(ja jag sover länge..)

Igår var jag och min syster hos våra föräldrar för att en gång för alla tömma deras hem på alla våra prylar.

Bakgrundshistorian är följande: När jag var 19 flyttade jag hemifrån för första gången, lite sådär impulsivt drog jag till Stockholm för att bo hos en bekants storebror. Det varade i ett par månader sen var jag klar med Stockholm, för den gången i alla fall.
Sen har jag spenderat ett par månader på Cypern, bott i lite olika konstellationer i Lund, och lite mer än ett år i Oslo. För ett år sen flyttade jag ihop med min pojkvän i Lund i vad som känns som mitt första riktiga egna hem.

Det intressanta med detta är att jag alltså bott i hyfsat många lägenheter, men jag har aldrig egentligen flyttat ut ur det lilla radhuset i Löddeköpinge. 

Men nu var det tydligen dags att klippa de sista banden, eftersom detta smset kom ifrån min pappa.

"Ser fram emot damernas snara tillfälle att hämta kvarlämnade utensilier-grunkor-mojänger och allehända pryttlar.

Eder Fader"

Mellan raderna i smset läster jag det gamla hotet från barndomen "annars tar vi fram sopsäcken.." (angående dålig rums-städning), så igår var vi alltså ute för att rädda våra saker.

Bland alla gamla dagböcker, mjukisdjur och träslöjds-alster hittade jag ett häfte med intervjuer som vi gjorde med varandra i klassen under den första veckan på gymnasiet. Om ni inte ser riktigt på bilden här under så avslutas intervjun med mig med följande mening:

Hur som helst så tror jag att vi får se mer av Sara i framtiden, kanske som en berömd journalist, vem vet?

Så lämpligt att jag hittade detta nu..nu när det kanske finns någon ifrån Skurup som kollar på min blogg.. oj oj så lämpligt ja. Mhm. Bra. 

Tack och hej!

PS. Jag har numera stenkoll på att det är Saade som ska sjunga för Sverige i Eurovision imorgon.