Precis som i många andra filmer hejar man på och sympatiserar med den som mördar, rånar och i allmänhet beter sig som ett svin. Märkligt, men det fungerar varje gång. Nästan i alla fall.
När jag såg den första gången hade jag väldigt höga förväntningar, delvis på grund av skådespelarna, delvis på grund av regissören Michael Mann (Den siste Mohikanen, Ali, Collateral), och mycket på grund av att trailern var så jäkla snygg och allt som handlar om början av 1900-talet oftast fascinera. Tyvärr måste jag säga att jag blev lite besviken, handlingen och filmens dramaturgi var inte riktigt så bra som jag önskat.
Men, en film är så mycket mer än bara handling (som alltså absolut inte är dålig i Public enemies, bara mindre bra). Public enemies imponerar mycket med allt det vi ser, 30-tals modet, inredningen, pistolerna.
Jag har för mig Mann även ville att fotot och ljudet skulle ha en gammal 30-tals känsla. Ljudet låter till exempel ofta lite burkigt.
Jag har för mig Mann även ville att fotot och ljudet skulle ha en gammal 30-tals känsla. Ljudet låter till exempel ofta lite burkigt.
Hade jag inte nyligen blivit en tant som lägger sig kl 21.15 (men somnar runt midnatt ändå) så hade jag garanterat stannat uppe och sett den.
Du får göra det istället, thank you.
Du får göra det istället, thank you.
Åh, jag såg den här på bio. De LÄNGSTA 2,5h på väldigt länge. Blev grymt besviken och tror inte att jag orkar mej på den igen. Borde jag ändra mitt beslut?
SvaraRadera