Det är 17 år sedan the Lion King kom ut, och homosexualitet är idag mer accepterat än var det var då, speciellt i västvärlden. Dock så är det så att ser man till den vita, amerikanska kärnfamiljen, som jag analyserar min text efter, så finns där inte plats för något annat än heterosexualitet som är en förutsättning för naturlig fortplantning. Ett tecken på att Scar i sitt homosexuella tillstånd inte är fertil ser vi i naturen efter att han har tagit över Pride Rock, med Scar som regent är allting grått, dött och djuren har flytt därifrån. Filmens ideologi i frågan om homosexualitet uttrycks även i Scars slutgiltiga nederlag. Både hjälten Simba men även Scars allierade hyenor vill se honom död, han passar inte in någonstans och blir aldrig ”vi” utan är ständigt utanför. Simba som ny konung visar i slutet upp sin och Nalas nyfödda unge, och har därmed återetablerat den heterosexuella normen och återställt universums ordning, vilket omgivningarna förstärker. Naturen blomstrar upp igen, och alla andra djur återvänder till Pride Rock, en rätt märklig förändring med tanke på vilken liten påverkan lejon har på naturens ekosystem. Som jag nämnde i början av detta stycke så går företaget Disney mot att bli allt mer gay-vänligt, om än med små och alldeles för långsamma steg. En intressant fråga är dock av vilken anledning detta görs, då Disney själva har erkänt att vita medelklass bögar är en lukrativ marknad. Det är viktigt att komma ihåg att företagets utveckling avslöjar mer om Disney affärsverksamhet än dess påstådda "gay agenda"1.
1 Giroux, Henry A. The mouse that roared. (Lanham: Rowman & Littlefield. 1999) s. 206
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar