I The Mouse that Roared står det att Disneys traditionella image är ”the image of conservative, white American family values - values in which the heterosexual patriarchal family unit becomes normalized, wrapped in the patriotic and nostalgic aura of a bygone era of small-town Midwestern Protestant ideals.1” Ändå var The Southern Baptist Convention i USA inte nöjda, när de 1997 inledde en åtta år lång bojkott av Disney. Anledning var att Disney stöttade immoraliska ideologier som homosexualitet, bland annat för att de sponsrade en inofficiell ”Gay Day” på sina nöjesparker och för att de gav sina homosexuella anställdas partner sjukvårdsförsäkring.2 Detta anser jag vara ett sunt tecken på Disneys utveckling, om en grupp homofobiska människor manas till bojkott av något. Tyvärr så är tecknen på det motsatta desto fler. Bland annat avbröt man en dokusåpa där ett homosexuellt par fanns bland de tävlande, paret själva sa att de medverkade i serien ”to show tens of millions of prime-time viewers that a real gay family might, over the course of six episodes, charm a neighborhood whose residents overwhelmingly identified themselves as white, Christian, and Republican.”3 Just den typ av människor som jag menar hyllas i the Lion King. En del menar att faktumet att dokusåpan ställdes in just före premiären av Disneys första Narniafilm inte var en slump. Southern Baptist Convention, som nyligen avslutat sin Disneybojkott, var väntade att utgöra en stor del av publiken till filmen, och att samtidigt visa ett homosexuellt par i en dokusåpa menades vara dåligt för marknadsföringen av filmen.4 Även flera Disneyfilmer uppvisar ett homofobiskt samhälle.
1Giroux, Henry A. The mouse that roared. (Lanham: Rowman & Littlefield. 1999) s. 205 f
2Giroux, Henry A. The mouse that roared. (Lanham: Rowman & Littlefield. 1999) s. 205
3 Giroux, Henry A. The mouse that roared. (Lanham: Rowman & Littlefield. 1999) s, 46
4 Giroux, Henry A. The mouse that roared. (Lanham: Rowman & Littlefield. 1999) s. 46
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar