fredag 16 september 2011

uppsats del 9

The racism in these films is defined by both the presence of negative stereotypes and the absence of complex representations of African Americans and other people of color. Whiteness is simultaneously universalized through the privileged representation of dominant middle-class social relations, values, and linguistic practices1

Detta citat stämmer väl in på the Lion King, där afroamerikaner dels framställs negativt och blir platta karaktärer, samtidigt som det afrikanska folket har raderats ut helt från sitt eget land.
Filmens huvudroll och blivande hjälte är Simba, och både han, Mufasa och Sarabi talar amerikansk engelska. Simba och Mufasa ser dessutom ut som riktiga helylle-amerikaner, ljusa, bredaxlade, muskulösa, runda former och med en tjock man.2 Där görs kopplingen direkt att godhet är amerikanskt, och därmed kommer alla goda gärningar som någon med denna dialekt utför i filmen att kopplas till USA.
Tidigt i filmen tar Mufasa med sig Simba ut en morgon, och förklarar noggrant för sin son, och för biopubliken, hur viktigt det är med länders gränser, och att alla följer reglerna kring dessa. I the Lion King innebär detta att the Pride Lands, där lejonen bor, kan vara ett så rikt och lyckligt land eftersom hyenorna inte får komma in, de får stanna utanför dit solens strålar inte når. Om the Pride Lands är en allegori för USA, vem är då dessa ovälkomna hyenor som försöker ta sig in? Jo en har en afro-amerikansk slangdialekt som tillhör underklassen, (Whoopi Goldbergs röst), den andra har en tydlig hispanic-dialekt (Cheech Marin röst) och den tredje är så korkad att han bara flinar. De har en ”jargong som påminner om hur unga svarta och latinos i städerna pratar”3. Symboliken blir tydlig, det är fattiga afro-amerikaner och flyktingar från Sydamerika som inte är välkomna i USA. Men det finns en som vill hjälpa dem in i landet, och det är Scar. Trots att han är bror till Mufasa har han en brittisk överklassdialekt, som passar väl in med hans konstlade och dramatiska uttryck och rörelser, och som även distansierar hans ondska från USA.
1 Giroux, Henry A. The mouse that roared. (Lanham: Rowman & Littlefield. 1999) s. 111
2Se bilaga 1
3Giroux, Henry A. ”Att animera de unga – barnkulturens disneyfiering”, Persson, Magnus (Red) Populärkulturen och skolan. (Lund: Studentlitteratur, 2000) s. 123

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar