Fel på världen

Cyklade nyss hem från en vän, och kom på mig själv medan jag låste upp cykeln där i mörkret att jag faktiskt var rädd. Rädd att någon skulle dyka upp ur skuggorna med knytnävar, baseballträ, knivar eller till och med en pistol (hände häromdagen) och hota mig. Jag vill inte vara rädd. Jag vägrar vara rädd.
Och jag blir så jävla arg över att det finns små snorungar som får mig att känna så.

För vad jag vet så är det inte många vuxna människor som drar runt på gator i gäng och rånar ensamma personer på kontanter eller mobiltelefoner. Nä, det är småkids där något tyvärr redan har gått snett i livet/huvudet. För visst, man kan skylla på grupptryck osv, men inte fan hade jag sagt ja om någon frågat 12-åriga mig om jag ville med ut och hota folk till livet och ta deras saker.

När jag flyttade tillbaka till Skåne efter att ha bott i Oslo (där jag för övrigt aldrig var rädd om nätterna) valde jag mellan att flytta till Lund eller Malmö. Hur tråkig jag än låter så valde jag Lund, för jag vill inte vara rädd när jag rör mig ute om nätterna. Eller, de coolaste gängen bryr sig ju inte om att vänta tills det blivit mörkt ute, de drar rundor mitt på dagen och verkar inte bry sig om att folk kan se dem.

Jag vet jag vet jag vet, det finns tusentals malmöbor som rör sig på gatorna dygnet runt som aldrig blivit utsatta för något brott. Men bara för det betyder det inte att ingen blir rånad och därmed skadad kanske både psykiskt och fysiskt. En rånad person är en person för mycket.

Tolkar man medierna så har allt fler rån skett i Lund senaste halvåret. Ett antal rån kan skyllas på ett gäng som huserar på Norra Fäladen, de beskrivs som ett 20-tal pojkar, där den yngsta är sex år gammal och går i förskola. 6 år gammal! Det är så fel så jag vet inte vad jag ska säga. I en artikel i Sydsvenskan säger vuxna människor att de är rädda för de här gänget, så rädda att de inte vågar ställa upp med sitt namn i tidningen.

Jag har ingen socionomutbildning eller liknande, men jag har sunt förnuft, och baserat på det tror jag tror att vi måste bli hårdare mot kriminella barn. Med hård menar jag inte vatten och bröd i en ensam cell, men vi kan inte heller dalta med barn som bär på starka aggressioner. Barnen verkar ju behöva en blandning av hårda regler, kärlek, straff och trygghet, och någon form av framtidstro.
Barn som mår bra och som tillåts vara precis så godtrogna och hoppfulla som barn ska få vara går inte runt i gäng och sätter skräck i andra människor, det är jag säker på.

Och de som har suttit häktade för ett antal rån i helgen där man bland annat satte en pistol mot offrens huvud, de är inte lundabor. De kommer från Malmö.